Allt sedan Mandelas avgång 1999 har Sydafrika befunnit sig på ett sluttande plan. Mycket beror på att ANC med tiden blivit allt mer maktfullkomligt. Sedan 2007 styrs partiet av en vänsterfalang som vill dra åt tumskruvarna kring landets vita minoritet. Deras ledare heter Jacob Zuma och han är sedan 2009 också Sydafrikas president. Zuma har varit mer eller mindre konstant i blåsväder sedan han tillträdde. Han har stått anklagad för våldtäkt (trots att han redan har tre fruar (!) och flera frillor) och för inblandning i över 1 000 korruptionshändelser.
Likväl är det politiken som gör Zuma så farlig. En ny medielag som föreslogs förra året skulle ge staten rätt att censurera press som bryter mot det allmänna bästa, vilket ofta är samma sak som statsledningens bästa. Flera kända författare, bland annat Nobelpristagaren Nadine Gordimer har protesterat och sagt att lagen skulle föra Sydafrika tillbaka till apartheidtidens censur.
Men det finns hopp. Democratic Alliance (DA) heter partiet som så smått börjar utmana ANC:s maktmonopol. DA leds av Helen Zille, en förre detta apartheidmotståndare, som försöker göra DA-styrda kommuner till förebilder för hela landet och på så sätt vinna gamla ANC-väljare. Stödet för ANC har fallit två val i rad, nu senast i vårens kommunalval. Zilles parti växer hela tiden men är fortfarande inte ens hälften så stort som ANC. Det vore bra om DA på allvar kunde utmana ANC om makten; inget land mår som bekant bra av att ett enda parti styr alltför länge.
I provinsen Västra kap är det dock DA som styr. Mycket på grund av att det där bor fler vita och färgade än svarta. Därför kom vinterns förslag om skärpt etnisk kvotering på arbetsmarknaden som ett bakslag. För tillfället måste varje arbetsplats spegla den etniska sammansättningen i provinsen den ligger i. Det nya förslaget vill att kvoteringen ska följa nationell statistik. Det skulle innebära en massiv folkomflyttning av vita och färgade österut och svarta västerut. På så sätt skulle ANC:s kärnväljare bli i majoritet i alla provinser.
Trots alla skumraskaffärer är Sydafrika fortfarande en demokrati. Den regnbågsnation som Mandela försökte skapa kan inte förlita sig på homogenitetens inneboende stabilitet utan behöver starka institutioner och politiker som hedrar dem. Just nu verkar den gemenskap som demokratiska stater ger varandra vara det bästa skyddet Sydafrika har mot en regim som alltmer ruckar på de demokratiska principerna.
Markus Jonsson