Artikeln är redan utförligt kommenterad på Correns ledarblogg, varför jag inte avser göra samma sak här. Men en liten rekapitulation kan vara på sin plats. Den ökande åsiktspluralismen i svensk debatt ger Sveland magont och sömnproblem. Skyldiga till detta är den svenska borgerligheten, i form av tankesmedjan Timbro och tidskriften Axess, de ungerska antisemiterna Jobbik och, såklart, Anders Behring Breivik. Alla som inte tycker som hon är extremister.
Under helgen publicerade Anders Lindberg en nedkortad kopia av Svelands text på Aftonbladets ledarsida. Andemeningen är återigen att de som inte innehar De Rätta Åsikterna i själva verket är av samma skrot och korn som Breivik. Axess ifrågasättande av multikulturalismen och Timbros rapporter om medborgarskap tas som intäkt för att de delar "föreställningsvärld" med den norske massmördaren. Mot Lindbergs egen anständighet står alla andras "hat".
Vad är det som händer i svensk debatt? Vad om denna plötsliga konfrontationsvilja från den samlade politiska vänstern? Lena Andersson, kolumnist på Dagens Nyheter har en idé. Hon menar, i en krönika från helgen, att "hatet" mot vänstern kommer av att den innehar indignationsprivilegiet, makten över samvetet, förmågan att styra vad människor ska och bör bli upprörda över. Förutom att hon precis som Lindberg jämställer sina motståndares åsikter med hat har hon i sak naturligtvis rätt.
Det har setts som klädsamt att bli upprörd över att kungahuset årligen tilldelas 125 miljoner skattekronor, medan det talas tyst om att migrationspolitiken årligen kostar skattebetalarna 40 miljarder kronor. Det har setts som passande att bli upprörd över att kvinnor varje dag i genomsnitt arbetar 14 minuter mer i hemmet än män, medan det är en ickefråga att unga män diskrimineras vid antagning till polis- och brandmannautbildningar.
Indignationsprivilegiet fungerar också åt andra hållet. Att kunna definiera vad som är rätt att bli upprörd över innebär också att man kan definiera vad som räknas som framsteg och bakslag. För vänstern är det många bakslag just nu. Järngreppet om debatten, förmågan att bestämma vilka frågor som diskuteras och inte, håller nu på att gå förlorat. Sveland eller Lindberg deltar inte i debatten om multikulturalism, medborgarskap eller jämställdhet. I stället försöker de genom överdrifter och osannolika guilt-by-associationkedjor smutskasta dem som vill diskutera dessa frågor.
Men det här tillståndet är ingen naturlag. Vänstern är varmt välkommen in i debatten. Men först måste de sluta upp med att kalla sina motståndare för extremister och deras åsikter för hat. Och mest av allt måste de sluta upp med att anklaga borgerliga tankesmedjor och tidskrifter för samröre med en sinnessjuk och rasistisk massmördare.
Markus Jonsson, fristående kolumnist