"Människor måste vänjas vid att borsta tänderna och äta tomater, innan de komma att uppskatta det slagets konsumtion", skrev Gunnar Myrdal 1932. Den förnumstiga inställningen var han ingalunda ensam om - tvärtom präglade den de efterkommande decenniernas samhällsbygge. Strategin formulerades explicit av bägge makarna Myrdal två år senare: "Dåliga vanor måste vridas rätt. De oförståndiga upplysas. De ansvarslösa väckas".
För den som har makten att "vrida rätt" genom att lagstifta är det förstås lockande. Men regleringar är ett verkningsfullt instrument som får långtgående konsekvenser, och skulle man genomföra dem varje gång någon efterfrågade dem vore det synd om oss alla. Tyvärr har det blivit allt vanligare att politiker i sin iver att signalera "jag vill visa att jag bryr mig/jag vill visa handlingskraft", tillgriper lagstiftningsargumentet.
Det betyder inte att de har tänkt igenom det hela ordentligt. Gemensamt för många regleringsutspel är att de saknar konkretion, eftersom den som skickar upp testballongen är medveten om att de är ute på sakmässigt tunn is. "Jag kan inte exakt säga hur det ska se ut/när det ska införas/hur regleringen bör utformas" är standardfraser i sådana sammanhang - liksom åtföljanden kring kommentarer med samma myndiga tonfall som det Myrdalska om tandborstar och tomater; det finns en väg som är den rätta, och på ett eller annat sätt ska inordning i det ledet ske. Om folk inte begriper sitt eget bästa, får man hjälpa dem på traven med mjuk eller hård hand.
Alliansregeringen har nu blivit varma i kläderna, och i brist på någon substantiell opposition måste den göra vad socialdemokraterna alltid varit bra på; att i regeringsställning nämligen att lära sig frondera utifrån ett samhällskritiskt perspektiv. Gott så, men det finns oroväckande tecken på att frågor som kräver begåvad analys och adekvat verklighetsbeskrivning, snarare blir föremål för en förenklad regleringsretorik. Tre exempel på sådana frågor som varit uppe den senaste tiden är 1) könskvotering i bolagsstyrelser, 2) reglering av bonussystem och 3) elpriserna.
Men man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Samtliga regleringsutspel brister lika mycket i konsekvensanalys som de är tydliga uttryck för populism. Om det blir en vana att ständigt gå med fingret på regleringsavtryckaren, kommer förr eller senare någon skjutglad att göra stor skada. Land skall förvisso med lag byggas, men med insikten om att det även går att reglera sönder de grundläggande marknadsfunktioner som utgör grunden för ett gott och civiliserat samhälle.