En fullvuxen grizzlybjörn kan väga över 600 kilo. Åtskilliga sådana ögnade mig girigt, eller bara nyfiket, när jag paddlade förbi dem genom Chilikadrotnas forsar under en tvåveckorstur denna sommar. Fyra hundra kilometer från närmaste väg i Alaskas taiga kan man knappast komma till mer orörd natur på detta klot.
På andra håll har Alaska däremot betalat ett högt pris för USA:s oljeberoende. Oljeledningar går som raka sträck över tundran. Oljespillet från Exon Valdez tog många år att rensa upp. De ofta kontroversiella besluten att exploatera oljefälten i Alaska blev en icke avsedd konsekvens av att USA slutade bygga ut kärnkraft på 1980-talet. Då behövdes andra inhemska energikällor.
Det är inte bara Alaska som bär priset för kärnkraftsstoppet. I själva verket är det havererade Köpenhamnsavtalet om begränsningar i utsläpp av växthusgaser och de dystra utsikterna inför dess uppföljning i Mexiko, också offer på kärnkraftsmotståndets altare.
Oljeberoendet har fått kanadensarna, som normalt betraktar sig som tämligen miljövänliga, att överge målet om en sexprocentig sänkning av växthusgasutsläpp. I stället leder utvinning av deras oljesand med sig en ökning på hela 30 procent sedan 1990. I USA är Obamas löfte att införa ett system för utsläppsrättigheter numera död och begraven.
Även i Sverige går det snett. Det välrenommerade analysföretaget Pöyry, undersökte nyligen konsekvenserna av de rödgrönas miljöpolitik framöver. Resultatet visar inte bara att elpriserna kommer att svänga mycket mer med de rödgrönas politik, utan även att utsläppen av växthusgaser från Norden riskerar bli väsentligt högre.
Orsaken är naturligtvis att de rödgröna vill avveckla kärnkraften. Det blir därför mindre export av utsläppsfri el till andra länder som då använder mer fossila bränslen. Det blir visserligen mer vindkraft, men den måste kompletteras med elimport när det inte blåser. Det kan också bli mer vedbränning i värmeverk vilket för med sig risk för ökad koldioxidutsläpp på kort sikt.
Om USA och Sverige under 1980-talet hade fortsatt att driva teknikutvecklingen inom kärnkraften så skulle ett stort antal av fjärde generationens kärnkraftverk nu finnas i drift. De utmärks av väsentligt högre säkerhet än dagens åldrande verk, av att de bara behöver en bråkdel så mycket bränsle som dagens verk, samt att de kan bränna i stort sett all befintlig kärnkraftsavfall.
Jag har under senare år blivit allt mer pessimistisk om världens möjligheter att klara växthuseffekten. En viktig orsak är att miljöpolitisk ideologi är så kantad av självmål, som tvärtemot syftet leder till större miljöproblem längre fram. Många fler exempel på detta finns att läsa på min och Jonas Frycklunds blogg miljofara.wordpress.com.