Patetiskt är ordet som kommer för mig. Så makalöst patetiska ni är när ni står i tv och beklagar er över aska i luftrummet med motiveringen:
"Jag har faktiskt ett oerhört viktigt möte att närvara vid. Detta spolierar delegationens planer fullständigt."
Patetiskt när ni ondgör er över att ni inte kommer iväg på era planerade semesterresor, eftersom ni numera betraktar det som en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år och att koppla av med en långhelg i Barcelona när helst andan faller på.
Patetiskt när en krönikör i en stor tidning skriver: "Konsekvenserna av askmolnet bevisar hur ociviliserat vårt civiliserade samhälle egentligen är."
Patetiska när ni ska försöka sätta plåster på ert överexploaterande och miljöförstörande genom att ordna en gigantisk manifestation för miljön - en klimatkonferens - där ni käbblar i det oändliga och kommer fram till ... just ingenting.
Patetiska när det enda ni förmår att på allvar uppröras över är förlorade intäkter och utebliven rekreation.
Naturkatastrof på naturkatastrof. Jordskred, tsunamis, vulkaner, översvämningar, jordbävningar, laviner, cykloner, värmeböljor . . . men ni fortsätter oförtrutet.
Trots att oljan sinar, rovplundringen av haven gör att arter dör ut, tigrar och orangutanger snart bara kan ses på zoo, regnskogar skövlas och jordens temperatur stiger när klimatgaserna väller ut.
Besinna er, säger jag. Ni är inte jordens herrar - ni är dess mycket små inhysingar! Ni kan inte styra utvecklingen i minsta detalj - eller ha full kontroll.
Eyjafjallajökulls aska når bara till atomsfären. För att jorden ska kylas ned krävs storasysters, vulkanen Katlas, kraft. Hon kan skicka upp lava två mil, till stratosfären. Sedan har vi Etna, Tambora, Krakatau, Pinatubo.
Vi får väl se vem som dikterar villkoren.
Planeten behöver kylas av. Oavsett hur viktiga möten era delegationer har.