Förlaget hade mot alla odds lyckats hålla kärnbudskapet i Sjöbergs memoarbok hemligt och kunde därför styra publiciteten så att genomslaget blev maximalt. Sällan har väl ett förlag lyckats så väl med en boklansering.
Att publicera anklagelser mot en välkänd person som avlidit för nära tolv år sedan och inte har någon möjlighet att rentvå sitt namn är givetvis inget okomplicerat beslut för någon utgivare.
Corren valde att namnge tränaren, men först sedan vi själva tagit del av boken och kunnat göra en egen värdering av innehållet. Viktigt för publiceringsbeslutet var också att det fanns flera källor som gav en samstämmig bild.
Men det helt avgörande var förstås relevansen. Det hade inte gått att beskriva Patrik Sjöbergs livsöde som han själv beskriver det utan att namnge den tränare som under hans aktiva år som idrottsman var den viktigaste förebilden och tryggheten.
Sjöberg berättar en historia som inte bara handlar om sexuella övergrepp utan minst lika mycket om sviken tillit. För många unga i puberteten är idrottsledare beundrade personer att söka stöd hos under en period där de börjar frigöra sig från föräldrarna. Det gör tonåringar särskilt sårbara - det är inte självklart för dem som råkar illa ut att gå tillbaka och berätta för mamma eller pappa.
I Sjöbergs fall fanns inte heller mycket stöd att hämta från skolans värld - tvärtom var han ansedd som en strulputte och lärarna verkar mest ha dragit en lättnadens suck de dagar han skolkade.
Sjöberg har med sitt mod att berätta brutit viktiga tabun. Redan har en hälsosam debatt startat i idrotts-Sverige och förhoppningsvis är vi i dag alla lite mindre aningslösa - inte ängsliga, men mer uppmärksamma och lyhörda.
Sjöbergs vittnesmål gör att unga människor som råkat illa ut ser att de inte är ensamma, att det inte är deras eget fel. De kan få hjälp att se var deras egna gränser går - och kraft att säga ifrån om gränserna överträds.
Viktigt att betona är att Sjöbergs bok inte är någon sorgesam historia. Mest av allt är det en bok om den inneboende kraft som finns hos var och en, det är en berättelse om målmedvetenhet och mod att gå sina egna vägar.
Trots en rektor som myndigt förklarar: "Patrik Sjöberg, både du och jag vet att du kommer att bli ett socialfall." Berättelsen om den unge Sjöberg är också beskrivningen av en skola som gett upp. Men det gjorde inte Patrik Sjöberg. Tack för det.