Den norske massmördaren Anders Behring Breivik var psykiskt sjuk när han begick sina illdåd. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som blev klar i veckan lider Breivik av paranoid schizofreni, vilket kan innebära att han döms till sluten psykiatrisk vård i stället för ett långt fängelsestraff.
I Norge har utlåtandet väckt debatt om detta verkligen är rimligt. Jämförelser görs med lagstiftningen i andra länder. I Norge finns inte rättspsykiatrisk vård på samma sätt som i Sverige, utan Breivik skulle kunna hamna på en sluten psykiatrisk klinik bland patienter som inte begått brott.
Att Breivik lever i en sinnesrubbad föreställningsvärld är ställt utom allt tvivel. Han ska enligt de psykiatriker som utfört undersökningen anse sig vara något slags tempelriddare med uppdraget att rädda Europa från islamisering och kulturmarxism. Han ser sig som den mest perfekte riddaren sedan andra världskriget och markerar därmed sin ideologiska hemvist.
Men det rättspsykiatriska utlåtandet blir likväl utmanande mot bakgrund av den iskalla kyla med vilken han förberedde sitt bombattentat och sedan - i timmar - mördade barn och ungdomar. Det var ingen förtvivlad eller kaotisk person som tog sig till Utöya. Det var en person som arbetade systematiskt, som lockade fram barnen från deras gömställen, såg dem i ögonen och inte tvekade utan sköt dem - ett efter ett. Det ser ut som ondska förklädd till vansinne.
Breivik lider alltså av en allvarlig psykisk sjukdom. Likväl får vi inte tappa fokus på den tankevärld där han hämtade sin näring. En människas personliga galenskap kan få förödande konsekvenser när den laddas med det politiska vanvett som odlas i våldsbejakande extremistiska kretsar.
I den rasistiska hatideologi som frodas i högerextrema kretsar fann Breivik en gemenskap. Enstöringen hittade likasinnade som bekräftade hans tankar och förde honom allt längre bort från normala referensramar. Och de har inte tystnat.
På nätforum och rasistiska sajter hetsar hans själsfränder vidare. Där odlas dolkstötslegender om hoten mot de nordiska folken. Där hetsas mot invandrare, homosexuella och debattörer som försvarar en human invandringspolitik. Där nagelfars medierapporteringen i jakt på det man menar är förfuskad verklighetsbeskrivning. Hatarna döljer sig oftast under pseudonymer när de fyller nätforum och kommentarsfält med sina hätska och föraktfulla tirader.
Sällan växer ur denna mylla massmördare av Breiviks dimension. Men denna ideologiska tankebråte genererar gång på gång brutala handlingar utförda av personer som inte skulle räknas som särskilt sjuka eller störda. Det handlar om trakasserier, hot, mordbränder, våldsbrott mot människor med annan hudfärg, mot homosexuella och andra människor som dessa kretsar anser vara misshagliga. Och det handlar också om mord.
Tankar och ord är mäktiga vapen. Därför måste vi syna dem och bemöta dem när de används i hatets tjänst.
CHARLOTTA FRIBORG
Chefredaktör och ansvarig utgivare