"Alla frågar mig om det svenska pensionssystemet. Men jag vet inte vad jag skall svara. Eftersom vi flyttade från Sverige före ATP-systemets införande fick vi aldrig riktigt klart för oss hur det fungerade. Men nu har det tydligen ändrats. Till det bättre eller det sämre?"
Ett nödrop per e-post från min goda vän Brita Stendahl som flyttade till USA från Sverige för cirka femtio år sedan. Själv lärde jag känna henne i Cambridge, Massachusetts, för snart tjugofem år sedan. Av sina amerikanska vänner ses hon och hennes man Krister som företrädare för det goda svenska samhället, det välfärdssamhälle som den amerikanske journalisten Marquis Childs redan på 1930-talet beskrev i lyriska ordalag i en bok med titeln "Sweden, the Middle Way".
Men nu har något tydligen hänt -- Göran Perssons redan berömda tal i Australien om pensionerna har nått även Sverigevännerna i New England och de är bekymrade.
Under några år på 80-talet återinvandrade Brita och Krister till Sverige när han blev biskop i Stockholm. Men under de få åren hade de annat att syssla med än att försöka begripa sig på pensionssystemet. Själv har jag bott i Sverige i sextiofem år -- utan att begripa mig på detta som först nu sedan några veckor tillbaka är min ekonomiska verklighet.
Så vad skall jag nu svara Brita? Det enda jag vet är att mitt PPM-sparande hittills varit en flopp. Jag har förlorat i det lotteriet. Jag har väl inte lagt min själ i det heller -- jag tycker det är orimligt att tvinga varenda medborgare bli låtsaskapitalist och göra börsens uppgång och fall till tillvarons mening.
"Aldrig någonsin har ett lands medborgare fått så tät och fyllig information om de framtida pensionerna som den som vi svenskar får i de orangea kuverten", säger Bo Könberg i ett uttalande där han kritiserar Göran Perssons spådom att de som går i pension om tjugo år kommer att bli upprörda när de inser följderna av politikernas beslut.
Inte vet jag vad Bo Könberg kan ha gått för kurser i informationsteknik men det borde inte ha undgått honom att mängder med människor varje år sitter där med sina öppnade orangea kuvert utan att begripa någonting.
Själv såg jag Göran Perssons uttalande som ett välgörande rakt besked -- sådana är vi inte bortskämda med. Jag tror han har rätt i att ganska få människor förstått hur pensionerna är knutna till den ekonomiska utvecklingen. Vi som mest berörs av det gamla ATP-systemet har kvar en viss trygghet. Så är det inte för dem som pensioneras om tjugo år och som i många fall knappt har lyckats få ett fast jobb.
I Europa avundas man Sverige som ensamt har ett pensionssystem som hänger samman med att kakan växer och krymper, säger Skandiabankens privatekonom Annika Creutzer till DN. Vilken "man" hon nu syftar på. Hon menar väl Marknaden.
Som mamma oroar jag mig onekligen för hur mina barn som nu närmar sig de 40 ska klara sig ekonomiskt både före och efter pensionen. Risktagandet ligger ensidigt på dem. Min generation fick en helt annan trygghet från det politiska välfärdssystemet.