En fördel med att vara avsutten är friheten att välja vad man vill arbeta med. Det vill säga om någon efterfrågar dina tjänster. På denna enda punkt är jag överrens med min ständiga antagonist Leif G. W. Persson. I mitt fall handlar det om att åta sig roliga uppdrag och att samtidigt bereda tid för ideella engagemang. Till det kommer att hitta en balans mellan att verka i Stockholm respektive i Östergötland.
Jag har ofta hävdat att Östergötland syns och hörs för lite i Stockholm. Vartefter månaderna gått blir jag alltmer övertygad att så är fallet. Våra kontaktvägar är för få och för bräckliga. Vår självbild av en bra näringslivsmiljö har åtskilliga revor i fasaden. Östergötland har tyvärr en svagare ekonomisk tillväxt än jämförbara regioner.
Det är några skäl till att jag och förra chefen för Ahlstom Bengt Assarsson åtagit oss att stötta Östsvenska Handelskammaren i arbetet att göra näringslivets röst mer hörd. Det är i sig ingen lätt uppgift eftersom bland Handelskammarens medlemmar finns både små och stora medlemmar, representerade vitt skilda branscher. För mig finns inget partipolitiskt skiljande i detta. Alla har att vinna på att näringslivets nyckelfrågor i berörda län uppmärksammas lika mycket som till exempel regionindelningar och vargjakt!
Näringslivet är ett samlingsord för allahanda aktörer. De frågor dess organisationer driver måste kopplas till medlemsnyttan, det vill säga vara verkligt prioriterade frågor och beröra spännvidden från det lokalt angelägna till det nationellt oumbärliga. Det måste gå att jobba samman med offentliga aktörer utan att snegla mot möjliga bidrag eller bli en del av ett korporativistiskt system. Å andra sidan: varför befolkas styrelserna i kommunala bolag främst av kommunalpolitiker och inte folk från näringslivet? Är det önskan om arvoden som spelar in?
Själv ser jag tre klara områden där vi måste profilera oss bättre i Stockholm och på det lokala planet. Ett sådant rör infrastruktur, från bredband till Ostlänken. Med all respekt för Östsams insatser och initiativ från kommuner och andra måste näringslivet självt sätta skuldran till. Kommunala näringslivskontor är bra men kan aldrig ensamma tala för näringslivet!
Exakt samma resonemang gäller utbildningsområdet, från Universitet till praktiska yrkesutbildningar. Finns inte rätt arbetskraftsutbud flyttar näringslivet till andra regioner eller avstår från att växa.
Det sista området rör den lokala verksamheten. Den lille företagaren får det svårt om aktörer från den offentliga sidan djäklas. Här har näringslivets organisationer en utmaning som heter duga!