SAN FRANCISCO. Hon väntar på mig utanför Peet's coffee med en broschyr i handen. Det tar en stund innan jag förstår att kvinnan som står och småhuttrar i morgonkylan inte är en vanlig valarbetare, inför valet den 2 november. Hon heter Rebecca Prozan och är en av huvudkandidaterna för en plats i San Franciscos kommunstyrelse. En tung post eftersom den bara har tolv medlemmar och är en lagstiftande församling.
Vi pratar lite politik och hon är lågmäld men tydlig. Hon utstrålar tillgänglighet och att hon står till medborgarnas förfogande.
Det slår mig som en kontrast till svenska kommunalval. Visst ser man kommunalråd på torgmöten. Men knappast ensamma utanför ett frukostfik klockan sju en tisdag morgon för att möta väljarna.
Den svenska bilden av USA:s demokrati är delvis skev. Fokus hamnar ofta på presidenten av förståeliga skäl. Bortsett från 2008 brukar det låga valdeltagandet vara ett tema, att folk inte bryr sig.
Men på vissa plan är demokratin mycket livaktig i USA. I det åttonde stadsdistriktet där Prozan hoppas bli vald har många satt upp affischer för sin kandidat i fönstren. Man verkar stolt över att visa var man står.
Mitt lilla hörn av staden, Duboce triangle, omfattar endast 26 bostadskvarter men har sin egen förening för grannsamverkan. Styrelsen ger ut ett månadsblad där lokala politiska frågor redovisas. Man lobbar hos kommunstyrelsen för sådant som att ett nytt shoppingcenter ska ha en bra parkering. Föreningens styrelse berättar öppet vilken kandidat de ger sitt stöd i det lokala valet. Engagemanget i vardagsfrågorna är välorganiserat.
Engagemang väcker också de många lagförslag som går upp till folkomröstning, särskilt i samband med mellanårsvalen. I Kalifornien är nio förslag uppe, bland dem ett som gäller att legalisera och beskatta handel med marijuana. Ett annat vill tillfälligt avskaffa Kaliforniens miljölagar för att inte hota tillväxten efter den ekonomiska krisen. Till detta kommer ytterligare femton lokala förslag, om exempelvis skolfrågor, som invånarna i San Francisco ska ta ställning till.
När man har kommit så här långt i uppräkningen - som kan göras längre - börjar man se en problematisk sida av USA:s demokrati. Att lära känna alla dessa kandidater och förslag är knappt ens möjligt om man har det som heltidsarbete. Kanske är det därför Rebecca Prozan står där utanför Peet's - det är hennes chans att nå fram genom bruset.
Amerikansk demokrati är definitivt inte lika användarvänlig som svensk. Men man kan ändå inte komma ifrån känslan av att valet i USA 2010 handlar om viktiga frågor, som diskuteras på gator och torg - ofta öga mot öga med politikerna själva.
Niclas Ericsson