Regeringen har äntligen aviserat en parlamentarisk utredning om polisens organisation. Uppdraget går bland annat. ut på att klarlägga om dagens 21 olika polismyndigheter bör ersättas av en enda nationell myndighet. Detta för att möjliggöra ökad kostnadseffektivitet, flexibilitet och bättre resultat. Justitieministerns initiativ kommer inte en dag för tidigt!
Kling och Klang har visserligen ersatts med moderna tiders polispiketer och insatsstyrkor, men kriminaliteten fortsätter att hålla tummen i ögat på samhället. När nya reformpaket för effektivare brottsbekämpning presenteras, liknar dessa ofta smörgåsbord med i och för sig aptitliga smårätter men där den näringsrika huvudrätten som är en kraftfull helhetslösning, saknas.
Behovet av fler poliser där människor lever, arbetar, går i skola, rör sig och roar sig har på senare år mötts med fler poliser, visst, men utan några garantier om att dessa nya viktiga tillskott används resurseffektivt.
Kan en kommunalisering av den lokala polisverksamheten vara den pusselbit som saknas? Jag tror det. Det politiska inflytandet över inriktningen av den lokala brottsbekämpningen måste ges en reell tyngd. Mycket talar för att detta kan ge större effektivitet i övervakningen och upprätthållandet av ordningen. Samplanering med andra lokala samhällsorgan av de brottsförebyggande insatserna skulle förbättras och medborgarna få veta vilka politiker de kan hålla ansvariga.
Frustrationen över att inte ens vara delägare till polisens lokala resursutnyttjande växer runtom i landet. Privatiseringen av säkerhet via bevakningsföretag ökar lavinartat. Ett ibland ofrånkomligt alternativ men som då kräver att relationen till polisen och dess våldsmonopol definieras på ett mycket klarare sätt än idag.
Även om många ännu reagerar med negativa ryggmärgsreflexer vid tanken på en kommunaliserad lokal polis, har många börjat inse att denna idé borde prövas. Gärna testas i olika former för att sedan utvärderas. För mindre kommuner kan kanske i vissa fall kommunalförbund vara en lösning. Ingen vill tillbaka till avarterna av den kommunala polis som fanns före förstatligandet 1965, men att "kommunalisera" delar av polisverksamheten kan ändå inte få vara ett tabu. Most crimes are local!
En nationell organisation för mer komplexa polisuppgifter kan i det korta perspektivet ligga närmare en politisk konsensus. Det är i och för sig bra. Faran är dock att man stirrar sig blind på det faktiska behovet av nationell kraftsamling och missar vanlig brottslighet. Inget träd utvecklar en stark stam utan ordentliga rötter. Länspolisens självständighetstid är förbi!