Det går bra för Sverige just nu. Nationalekonomen och Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors tecknade en ljus bild av Sveriges ekonomiska läge vid sitt besök på Linköpings flygplats häromveckan.
Men, påminde han, om man inte är vaksam kan ett ljust läge snabbt förmörkas. Gordon Brown startade som finansminister 1997 i en situation som påminner om Sveriges nuvarande. I dag har Storbritannien stora problem.
- Vi vill hjälpa finansminister Anders Borg att inte gå samma väg, sa Calmfors.
Finanspolitiska rådet varnar i årets rapport de debattörer som menat att finansministern är alltför försiktig, att han är för mycket av rikshushållare. Rådet manar regeringen till fortsatt återhållsamhet och har två tydliga råd:
* Sänk utgiftstaket om stora skattesänkningar genomförs.
* Genomför inte de skattesänkningar som ställts i utsikt om inte utgiftstaket sänks.
Calmfors gav också några utblickar mot omvärlden och gjorde några hisnande jämförelser.
Statsskuld i procent av BNP 2011: Sverige: 36,5% - Grekland: 157,7%.
Lång marknadsränta: Sverige: 3,3% - Grekland: 13,9%
Överträdelser av EU:s finanspolitiska regler 2000-2010: Sverige: 0 gånger - Grekland: varje år.
Greklands ekonomi är i fritt fall efter många år av vanskötsel. Hanteringen av de offentliga finanserna har varit vårdslös. För att undvika totalt sammanbrott kommer landet att tvingas till extremt hårda åtstramningar.
Bitterheten bland de unga är stor. De får betala för tidigare generationers försyndelser. Varför har det gått så illa?
Svaga regeringar har köpt sig kortsiktigt lugn genom offentlig överkonsumtion. På tok för låg pensionsålder, för vissa statsanställda ner mot 50-årsåldern, generösa semestrar och ineffektivitet i förvaltningen är andra förklaringar. Till detta kommer för EU mycket låga skatter och svag skatteindrivning. Listan kan göras lång.
Även sedan den kreativa bokföringen avslöjats har regeringen haft svårt att agera med den kraft som behövs. Privatiseringen av statliga tillgångar, som var ett villkor för de lån som Grekland redan förbrukat, har knappt kommit i gång.
Det som framför allt öppnat för Greklandskrisen är svaga kontrollmekanismer, bristande ekonomisk analys och uppföljning och självbedrägeri genom friserad officiell ekonomisk statistik.
Här blir det uppenbart hur viktigt det är att skapa ett system av granskning och kritik, och faktiskt välkomna en konstruktiv träta. Finanspolitiska rådet i Sverige har inte gjort till någon vana att stryka finansministern medhårs. Tvärtom har det ibland varit hårda duster. Särskilt irriterat var det när Rådet under finanskrisen förespråkade mer expansiva stimulanser för att motverka stigande arbetslöshet.
Men rådet är ett intressant exempel på hur man kan bygga in kontrollmekanismer för att säkra att finanspolitiken granskas ur flera aspekter. Med Finanspolitiska rådet har viktiga nej-sägare byggts in i systemet. Grekland skulle behöva både en Borg och en Calmfors och hälsosamma meningsutbyten.