Taxin står, som så ofta, stilla i den täta trafiken i Kairo. Fönstret är öppet. Plötsligt sticks en liten hand in genom den öppna rutan. En liten flicka - fyra, fem år gammal - står utanför. Mamman skickar ut henne och hennes syster på gatan för att tigga när bilarna stannar. När bilarna börjar röra sig rusar småflickorna mellan bilarna tillbaka till trottoaren.
Detta är vanligt i 20 miljoners-staden. Drygt 20 procent av landets minst 80 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen på två US-dollar per dag. Ytterligare 40 procent kämpar dagligen för att hålla sig ovanför denna absoluta fattigdomsgräns.
Kvinnorna är värst utsatta. Som alltid i ett extremt mansdominerat land; en dominans som förklaras av religionen - islam. Koranens shariaskrivningar ger mannen i familjen rätt att bestämma över allt som rör kvinnorna. Den utbredda analfabetismen gör inte saken bättre. 35 procent av landets befolkning kan inte läsa och skriva.
Men det finns krafter som kämpar för kvinnornas rättigheter. Afaf El-Sayyed är en sådan kraft. Hon leder Heia Foundation som arbetar i slummen för att hjälpa kvinnor som utsatts för våld och diskriminering. Många av dem är prostituerade. Några sitter i fängelse. Andra åter har barn som de fått efter att blivit våldtagna.
I samband med revolutionen gjordes inbrott på ett av organisationens kontor. Det är där vi möts. På golv, bord och stolar ligger tjockt med damm. Hyllorna gapar tomma. Datorerna med sitt innehåll och över 300 berättelser från kvinnorna stals; berättelser om övervåld från namngivna poliser. Inbrottet polisanmäldes och svaret kom omgående - ett nytt inbrott där det som inte stals första gången försvann.
Afaf El-Sayyed har blivit hotad till livet många gånger. Men hon är känd. Hon är ofta med i tv-debatter och känner sig trots allt trygg. Hoten har upphört efter revolutionen.
Hon är mycket medveten politiskt och har en klar - negativ - åsikt om allt som de islamistiska partierna står för. Men det är för att hävda kvinnornas rättigheter, inte politiken, som hon brinner. All tid och alla hennes pengar går till detta.
En svalare framtoning har Nehad Abu Al-Komsan. Hon leder det egyptiska centret för kvinnors rättigheter. Vi möts på en konferens där hon ska framträda och mötet blir alltför kort.
Hon tror inte att parlamentet, som ska börja väljas i november, får särskilt många kvinnliga ledamöter. Mandattiden är osäker. Och det är dyrt att samla röster. För traditionen har varit - och är - att röster kostar pengar.
Visserligen kostar en kvinnas röst mindre än en mans. Men det blir ändå väldigt dyrt för den kvinna som vill hävda sig på listorna för oberoende kandidater.
Det blir bättre kvinnorepresentation efter nästa val, tror hon. Det är det hon arbetar för. Då har det gått ytterligare några år.
Hur många år det tar innan mamman, som skickar ut sina flickor i trafiken för att tigga, märker några positiva effekter av demokrati och ekonomiska reformer - ja, det vet ingen.