Bilder och berättelser från de drabbade från tsunamin i Asien harpåverkat de flesta av oss. Fortfarande saknas många människor ochuppbyggnaden kommer att ta många år. Omvärlden har varit frikostig medpengar för katastrofhjälp, men det är viktigt att biståndet blirlångsiktigt och att vi är beredda att hjälpa även efter atttv-kamerorna har slocknat och journalisterna åkt hem.
Statsministerns agerande har kritiserats. Regeringen har inte tagitåt sig av lärdomarna efter Estoniaolyckan och oförmågan att fattabeslut de första dagarna är anmärkningsvärd. Det är bra att det bildasen medborgarkommission med ett brett uppdrag att granska. Mångaöstgötar berördes starkt av Estoniakatastrofen. Efteråt har flerautredningar visat vad som behöver göras för att samordna insatser.Sårbarhetsutredningen leddes av Åke Pettersson och han var tuff i sinkritik. Den största förändring som han tyckte behövdes var just ettcentralt katastrofkommando. Precis det som människor i brev ochtelefonsamtal till mig desperat efterlyst.
Det primära globala ansvaret vid denna typ av katastrofer liggeralltid på FN, men FN:s kapacitet räcker inte, varken beslutsmässigteller materialmässigt. Därför måste EU förstärka sin civilakrishantering. I den aktuella krisen reagerade EU snabbt med vad somhittills finns, 23 miljoner euro lösgjordes och delvis redan påmåndagen! Vad gäller den operativa delen saknar dock EU helt möjlighetatt agera. Det finns i dag inte förmåga att exempelvis skicka personaleller utrustning. EU bör svara för samordning och överblick men deenskilda medlemsländerna ska själva fatta beslut om vilka resurser devill ställa till förfogande. Det kan handla om ganska enkla saker, somatt veta vilket land som exempelvis kan hjälpa till med att snabbt fåsjukhustält på plats och vilket som har flygplan så att vi snabbt kanfrakta hem de skadade. Tillgång till bomhundar eller vaccin är andrasådana exempel. Men likaväl som överblick och samarbete behövs iSverige behövs det också på EU-nivå!
Vid katastrofer är varje timme, varje dag viktig för atträdda liv, ta hand om överlevande och begränsa skador. Vi vet inte när,var eller i vilken form nästa katastrof kommer att inträffa. Men vi vetatt det kommer att hända. Då måste vi ha en effektivkrishanteringsförmåga i EU såväl som i Sverige.
Förra veckan var det Strasbourgvecka, dvs då vi ska ha storadebatter och voteringar vilket enligt grundfördraget skall äga rum iStrasbourg, den gamla eftergiften till Frankrike. Parlamentet antog ensnabb resolution om flodvågs-katastrofen. De slutliga besluten om extraanslag plockades fram snabbt och nästan enhälligt. Texter om samarbeteoch gemensamma diskussioner också. Däremot är inte alla eniga om attdet behövs ett centralt katastroforgan.
Europaparlamentet röstade också om en rapport som behandladeförslaget till nytt grundfördrag. Eller konstitution som det kallas,fast jag tycker det är en felaktig benämning ... Bara stater har jukonstitution, eller hur? Förslaget är inte perfekt, men som helhetmycket bättre än det lapptäcke av texter som finns i dag. Det gör EUsmalare och vassare. Flera fördrag koncentreras till en läsbar text.
Konstitutionen skulle innebära att öppenheten ökar.Handlingar från alla institutioner blir offentliga. Vi folkvalda iEuropaparlamentet skulle få ökat inflytande på fler områden. Ochparlamentet får rätt att utse ordförande för kommissionen. Därigenompåverkar folkets röster indirekt vem som kommer att leda kommissionen.Det blir alltså till och med tydligare för alla väljare än i höstas närvi hade den stora debatten om italienaren Buttigliones vara eller intevara som kommissionär!
I dag sker alltför många debatter i ministerrådet bakom stängdadörrar. Efter en lång nattmangling kom rådet för ett och ett halvt årsedan överens om en reform av jordbrukspolitiken. Och efteråt tog detflera månader för tjänstemännen att reda ut vad man egentligen hadebeslutat! Rådet beslutade att it-säkerhetsmyndigheten ska ligga påKreta och efteråt kan ingen svara på varför just denna plats skullevara bäst på it! Rådet måste bli mer transparent och öppet. Annars kanaldrig EU bli så effektivt som vi ska kräva och aldrig väljare ställasina politiker till svars vilket är grunden i en demokrati. Där finnsen stor likhet i hur vi bör diskutera katastrofhantering ochEU-hantering!