Ibland är det svårt att följa och förstå vad som händer i ekonomin.Det är som med skogen och träden. Någon rycker loss en skärva ochhåller upp den -- men tappar man bort sammanhanget, så kan det gå utöver förståelsen för helheten.
Så är det med åldrandet. Under de närmaste årtiondena kommer dendemografiska omställningen att vara en av de starkaste krafterna i densvenska ekonomin. De senaste veckorna har Göran Persson, Pär Nuder ochStefan Fölster lyft fram några aspekter på följderna. Det är bra attfrågorna får den uppmärksamheten -- men massmedia tappar lätt bort denödvändiga nyanserna.
Ta Nuder och kommunalskatten. Om 25 år är det risk att vi är 5-10procent färre som arbetar, samtidigt som pensionärerna är 50 procentfler och de som fyllt 80 år nästan dubbelt så många. Det innebär enkraftigt ökad efterfrågan på omsorg och vård, samtidigt som det kanskeblir färre som betalar vad den kostar.
Men det betyder inte att kommunalskatten måste höjas i morgon dag.Tvärt-om -- just nu håller de stora 1910- och 1920-talskullarna på attavlösas av 1930-talsgenerationen, som är den allra minsta under hela1900-talet. Det betyder att trycket på äldreomsorgen snarast kommer attminska de närmaste åren. Före 2020 borde det därför vara ökadeffektivitet som gäller, snarare än höjd skatt.
Dessutom finns det ett stort problem med att höja kommunalskatten.Det bästa sättet att klara de kommande påfrestningarna är att flermänniskor arbetar mer. Är det då så klokt att höja just skatten påarbete? Lösningen skulle kunna vara att omfördela skatter. Det varfaktiskt en fråga som regeringen själv väckte för drygt ett år sedan.Om man lyfter ut en del av socialförsäkringarna till arbetsmarknadensparter -- den mest "kollektiva" privatiseringen man kan tänka sig! --så skulle det frigöra skatteutrymme. Något av det kanske borde gå tillskattesänkningar -- men det skulle också kunna lindra pressen påkommunerna.
Eller ta Persson och pensionerna. Jo, det nya systemet betyder attman får arbeta längre för att få samma procent av slutlönen i pension,och det kan bli en besvikelse. Men å andra sidan: varje procent kommeratt vara långt mer värd än dagens ATP-procent. Även med en måttligökning av produktiviteten fördubblas hushållens inkomster vartfyrtionde år. Då blir också pensionerna långt mer värda än idag -- ävenom de inte är lika generösa i förhållande till lönerna.
Eller ta Fölster och hur stort det demografiska problemet egentligenär. Nej, visst, om alla arbetar fem år längre än idag, omhundratusentals arbetslösa och sjukskrivna kommer in i arbetskraften,då löser vi de flesta av de frågor som demografin ställer.
Det är bara en liten hake: hur kommer vi dit? Det är alltidekonomens problem: hur avväger man den dystra beskrivningen avproblemet mot den optimistiska bilden av möjligheterna? Vi är än sålänge många åtgärder ifrån den lösning Fölster hoppas på. En del av demborde kanske Svenskt Näringsliv stå för?
Gunnar Wetterberg är samhällspolitisk chef på Saco.