Den anemiske unge mannen framför mig verkade obekväm när jag frågade vad han gjorde i Rwanda. Han var volontär för en kristen biståndsorganisation och jobbade med hiv och aids.
Orden kom utan att jag tänkte på det. Hur förhöll de sig till kondomer?
Jag ångrade frågan. Kondomer är kontroversiellt för vissa kristna organisationer och jag var inte ute efter att provocera.
Men nej, hans organisation hade inget problem med kondomanvändning.
Inte egentligen. Det var ju bara det att de inte fungerade.
Jag höjde på ögonbrynen. Hur menade han?
Jo, viruset var mycket mindre än porerna i gummit och kunde därför tränga igenom kondomen.
Jag blev tyst.
Det verkade lönlöst att säga emot. Hans uppfattning var rent ideologisk. Den motsägs av mängder av vetenskapliga studier. WHO tar entydigt avstånd från påståendet att hiv kan tränga igenom kondomer.
Vad kunde jag säga utan att gå i klinch och hamna i en meningslös diskussion?
Men jag kunde inte värja mig från en känsla av förtvivlan. Hur många afrikaner smittas av hiv på grund av kristen desinformation? För den som inte tror på kondomer och sedan i realiteten inte klarar att vara avhållsam (det vill säga ganska många) löper stor risk att utsätta sig för en hiv-infektion.
Den unge mannen blev en oväntad bild av ondskan. En anemisk amerikan med dålig hållning. Hur länge sparade han till sin resa? Hur många uppoffringar var han tvungen att göra för att äntligen få komma hit, till en av världens mest hiv-exponerade regioner, och varna afrikaner för de lömska kondomerna som inte skyddar?
Det blev hans tur i bankkön som vi stod i, på ett luftkonditionerat bankkontor i Kigali. Jag såg bort när han lämnade lokalen för att slippa ta farväl.
Vi glömmer lätt att Afrika är en kontinent där kristna rörelser bedriver ideologiska projekt. Där kämpar de för att försvara idéer som knappast skulle gå att omsätta i praktiken på hemmaplan i Europa eller USA. Det kan gälla motstånd mot preventivmedel och aborter. Eller att homosexuella relationer bör straffas med döden, som ett aktuellt förslag i Uganda gör gällande.
Muslimska fundamentalister, som vill att alla kvinnor ska bära burka och kanske i extremfall ägnar sig åt terrorism, pratar vi ofta om.
Många fördömer dem och ser dem som ett hot.
Kristna fundamentalister verkar i det tysta, exempelvis i Afrika.
Deras verksamhet kan riskera livet på aningslösa afrikaner, men det talar vi sällan om.
Jag undrar faktiskt varför jag blev så tyst och inte ifrågasatte hans ideologiska propaganda. Det var som att jag skämdes över att han var så vilseledd. Och jag skäms fortfarande.
Niclas Ericsson