Det kom ett brev från Göran Persson: "Till dig som fyllt eller snart ska fylla 65."
Statsministern eller i det här fallet socialdemokraternas ordförande har gjort en upptäckt och vill dela den med mig:
"Är det inte märkligt? För vissa kan ordet pensionär verka negativt laddat."
Aldrig hört talas om?
Nej, om det hade han tydligen ingen aaaning.
"Det finns till och med de som drar sig för att säga att de är pensionärer när de ska lösa biljett på bussen eller tåget," har man berättat för honom. Detta vill han göra något åt. "Vi borde använda ordet pensionär för vad det är -- ett ord som står för erfarenhet och kunskap."
Han ber mig höra av mig. Det gör jag nu:
Käre Göran!
Tack för brevet. Det är alltid roligt att få personliga brev. Du säger att du vill dra nytta av min erfarenhet och kunskap. Det får bli en intensiv brevväxling mellan dig och de 1,5 miljonerna svenskar som liksom jag har passerat den magiska gränsen 65 år. För i riksdagen lär du inte träffa oss -- annat än i undantagsfall. Fjorton stycken av dessa kunniga och erfarna personer har du chans att träffa där. I ditt eget parti fanns det vid ingången av 2005 sex ledamöter över 65 år -- cirka 4 procent av antalet (s)-ledamöter. Det stämmer med snittet för hela riksdagen. Ja det finns de som helt missar chansen att luta sig mot ålder och erfarenhet -- varken moderaterna eller vänsterpartiet hade någon ledamot över 65. De övriga partierna hämtar sin visdom hos totalt åtta 65-pluspersoner.
Du målar upp en ganska svart bild av samhället. Kanske är du inne i en depressiv period igen?
"Ungdomar oroas över att inte få jobb och bostad. Människors livsvillkor förändras när arbetsplatser läggs ned. Många är rädda att äldreomsorgen och sjukvården inte ska fungera när den behövs. Det kan kännas otryggt att gå på gator och torg."
Jag får lust att säga dig: Så farligt är det väl ändå inte! Men det är hederligt av dig att inte försöka skönmåla det samhälle du haft att styra och ställa med nu ett antal år.
Du har också tagit reda på att jag ställer upp för mina barnbarn ibland, att jag är aktiv i föreningslivet, förkovrar mig genom resor och studier och till och med arbetar några timmar i veckan. Oss emellan, inte bara några timmar utan faktiskt många timmar i veckan. Du vet, kvinnolöner ger inga imponerande pensioner. Det gäller att försörja sig. Och ja, stötta den yngre generationen när de har knepigt med jobb. Så visst har du rätt: "Här har vi ett arbete att göra tillsammans."
Kanske tycker jag att du är lite väl fixerad vid sjukvården. Visst är det så att vi som är 50+ har en tendens att prata om våra krämpor -- och du har ju din tid som höftpatient i färskt minne -- men nog finns det annat i livet att fundera på än sjukdom. Du är dock inte ensam. Det var väl i Härnösand det bildades ett nytt sjukvårdsparti? Prata med dem! Men lyssna också på Gudrun Schyman, dels för att öka din feministiska kompetens, dels för att lära dig ännu mer om hur man överlever -- i politiken och i livet.
Vänliga hälsningar
Krönika
Ami Lönnroth
Politisk krönikör