Det nya osäkra parlamentariska läget oroar och engagerar många svenskar. Sverige delar nu med ett antal länder i Europa en situation där högerpopulism och främlingsfientlighet intagit det politiska finrummet. Den stora frågan är vilken roll Sverigedemokraterna (SD) kommer att tillåtas spela gentemot övriga partier.
Värt att tänka på när man kommer till två frågor som inte stod högt upp på partiernas dagordning under valkampanjen, nämligen näringspolitiken och segregationen i landets större städer. Näringspolitiken är ett stort och föga glamoröst område och uppenbarligen mindre tacksamt att göra utspel kring. Segrationsfrågan får lätt en slagsida mot det omöjliga, alternativt reduceras till bilbränder eller kravaller. Den politiska sfären har sina begränsningar blir den slutsats som tränger sig på. Det är sant att Regeringen i budgetpropositionen avsätter medel för att förbättra integrationen och bryta segregation och aktiviteter för att lösa ungdomars arbetslöshet. Men det räcker inte! Ska invandrarfientliga krafter hållas utanför olika beslutscentrum kan inte hela debatten koncentreras till den offentliga sektorn.
Min allvarliga undran är vad som görs på andra arenor för att reaktionerna inte ska stanna vid politiska piruetter. Politik är viktigt men marknadsekonomin kan göra mycket där det politiska systemet kommer till korta. Vad kan företag av lönsamhetsskäl göra för att påverka unga människors situation i landets ytterstadsområden? Med arbetslöshetssiffror på upp mot 40 procent i vissa kommuner ser generellt sett framtidsutsikterna allt annat än ljusa ut. Samtidigt finns det stort engagemang och drivkrafter i dessa områden som vi behöver ta hand om och omsätta till något konstruktivt.
Ett - bland i och för sig många - grundproblem inom integrationsområdet är den skriande bristen på goda exempel och förebilder. Sådana finns i idrottens värld i form av profiler som Zlatan och Emir Bajrami och inom musikens värld som Adam Tensta. Varför ser vi inte fler exempel på detta inom näringslivet? Det är faktiskt inte så att all ungdom i miljonprogrammets förorter har som enda utlopp för sin aggression att kasta stenar och bensinbomber eller glider omkring med stora kepsar och bär baggi jeans! Det är dags för näringslivet självt att kliva in i matchen vad gäller att attrahera nya affärsbegåvningar med utländsk bakgrund och göra det näringslivet är bäst på - starta, driva och utveckla företag. Starta inte välmenande projekt som självdör när projekttiden löper ut! Elitprojekt som ger förebilder är det en skriande brist på. Men jag råkar känna till några!