Något konstigt har hänt på senare år. Istället för att uppfattas som något gott ses religion nu av många som ett hot.
Delvis beror det här på att fanatiskt religiösa grupper faktisktutgör ett hot mot det öppna västerländska samhället. Särskilt gällerdetta naturligtvis de islamister som öppet förkastar den liberalademokratin och anser att all sanning finns i Koranen och att endast deskriftlärda har kompetens att styra samhället efter Guds vilja.
Islamisterna verkar få allt större inflytande över världensmuslimer. Islam har bevarat ett krav på att rättskipning och politiskabeslut ska styras av religionens bud och inte vara en fråga för ettcivilt samhälle.
Kristendomen som växte fram som en religion för de förtryckta haraldrig lika entydigt ställt sådana krav, även om det funnits påvar somsträvat i denna riktning och kungar som påstått sig ha fått sin maktfrån Gud.
Men kristendomen har utvecklat en tradition av att tron är en frågaför den enskilde, inte för samhället. Tydligast har denna tanke kommittill uttryck i den amerikanska konstitutionens uttryckliga förbud förstaten att beblanda sig med religionen.
Det var ingalunda en brist på kristen tro som fick de amerikanskagrundlagsfäderna att införa denna bestämmelse. Tvärtom var deterfarenheter av hur staten velat kontrollera människors religiösa trooch förbjuda sådant som setts som ett hot mot statens allmakt som lågbakom det entydiga skiljandet av kyrkan från staten.
Nu försöker högersinnade kristna grupper flytta fram sina positioneroch genomdriva både lagar och rättskipning efter vad man tror är Gudsbud. Om man vill kan man säga att de vill använda religionen för attgenomdriva sin egen politiska dagordning. Helt naturligt uppfattassådana ambitioner som ett hot. När fanatiker dessutom inte drar sig förvåld, till exempel mot abortkliniker, blir hotet särskilt tydligt.
"Häromdagen beslöt en domstol i Sverige att en ung man måstetvångsvårdas för psykisk sjukdom därför att han alltför tydligt givituttryck för en religiös tro".
Också judiska fanatiker söker i Israel påtvinga staten sin -- ellersom de tror Guds -- politiska vilja. Det gäller både i vardagen och iförsvaret av de judiska bosättningarna i områden som de troendeuppfattar som en gång för alla givna till judarna av Gud.
Men även om det finns verkliga hot från religiösa extremister inomalla världsreligioner finns det också hos många nutidsmänniskor, inteminst i vårt land, en beröringsångest inför starka uttryck för religiöstro. Häromdagen beslöt en domstol i Sverige att en ung man måstetvångsvårdas för psykisk sjukdom därför att han alltför tydligt givituttryck för en religiös tro som han undfått inom Livets ord.
Ynglingen hade bland annat gått fram till människor och högt uttalatsådant som "I Jesu namn". Detta ansåg rätten (och chefsöverläkaren sombegärt tvångsvården) så sjukt att han måste underkastas psykiatriskvård vare sig han vill eller inte.
I USA vore naturligtvis en sådan reaktion helt otänkbar. Där ingårmänniskors religiösa tro och starka uttryck för den som en självklardel av det dagliga livet.
Jag har svårt att se annat än att detta är en naturligareinställning än vår svenska rädsla för att ta Gudstro på riktigt allvar.Därmed är verkligen inte sagt att oron för religiös fanatism ärobefogad. Men just USA har visat på möjligheten att skilja mellan trooch politisk maktutövning.
Ernst Klein var Östgöta Correspondentens chefredaktör 1990-98
ernst.klein@telia.com