Jag ska erkänna; det fanns ett stadium i mitt liv när jag tänkte att jag aldrig skulle bli charterresenär. På den tiden log vi jämnåriga, brådmogna lite överseende åt fenomenet, naivt trosvissa om att det inte skulle bli vi. Barn - jo, förmodligen, men charterresor till något barnvänligt jättekomplex med barnpooler och bufférestauranger var otänkbart. Och nu är jag där. Nyligen hemkommen från min första charterresa som barnfamilj.
Ni som redan har gjort den här mentala resan ler överseende och ni som ännu inte tror att ni kommer att välja den här reseformen - vänta bara. Det är ingen slump att enbart de tre största resebolagen sägs omsätta närmare 20 miljarder kronor årligen. Affärsidén är nämligen genial; kombinera den vuxnes längtan efter att komma ut och resa med förälderns behov av avlastning (det kan exempelvis handla om att slippa släpa barnvagn på flyget eftersom det billigt kan hyras på plats, eller att få två timmar alldeles egen tid), med barnens behov av att utforska tillvaron.
Vad får man då? Jo, ett stort barnfamiljshotell, där allt är åtkomligt och rymligt nog för barnvagnar, med barnpooler och inhägnade barnlekområden och mataffär med Sempers barnmat och Pampers blöjor. Framgången ligger i att företagen vi reser med har låtit årtionden av barnfamiljer mejsla fram konceptet. Tusentals och åter tusentals resenärer har bidragit till att allt är så smidigt.
Den första charterresan gick av stapeln den 6 april 1954. Idag närmar sig antalet svenska charterresenärer två miljoner, och målgrupperna är många och olika. Effekterna? Vi tillhör ett av världens mer beresta folk vilket man kan förmoda ger effekter i form av nyfikenhet och perspektiv. Någon (jag själv i tidigare ålder?) kan fnysa att den trygga slussen från flyg till hotell och tillbaka där alla pratar svenska inte ger särskilt många nya perspektiv. Men motfrågan är hur många svenskar som hade avstått resandet till nya destinationer som forna Östeuropa, Asien eller Latinamerika om charteralternativet inte funnits. Och min gissning är att varje resa föder mer mod och lust att se mer.
Inte alla bejakar den här utvecklingen. Miljöpartiet driver en påtaglig kampanj mot resande och utveckling av kommunikationer. Språkröret Wetterstrand uttryckte härförleden att jag tror att människor mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand. På flyget hem från Spanien, omgiven av 200 livskvalitetsglada medpassagerare i åldrarna 0-90 funderar jag på vad deras kommentar på det tämligen bossiga yttrandet skulle bli.