Skilsmässan kan spä på statsskulden

Linköping2005-09-15 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I början av 1990-talet var jag ansvarig för långtidsutredningarna på finansdepartementet. Vid ett OECD-möte stötte jag för första gången på ett fascinerande nytt begrepp: generational accounts, generationsräkenskaper. Det var amerikanerna Alan Auerbach och Laurence J. Kotlikoff, som försökte bedöma hur offentliga inkomster och utgifter kunde balansera på flera årtiondens sikt.

Sedan dess har Kotlikoff och hans efterföljare utvecklat metoden och prövat den i en rad olika sammanhang och för flera olika länder. Men betraktelsesättet har haft svårt att slå igenom. Därför slog han sig i fjol samman med en finanskrönikör, Scott Burns, och skrev en bok som vänder sig till den amerikanska allmänheten.

The Coming Generational Storm (MIT Press, 2004) utgår från debatten om den amerikanska stats-skulden. Den uppgår till 4 500 miljarder dollar -- 4,5 biljoner, för att använda europeiskt språkbruk, medan boken talar om trillions. Under Clintons tid blev budgetbalansen en politisk prioritet, men sedan Bush tog över har den federala budgeten på nytt börjat gå med underskott.

Men det kommer att bli mycket värre, visar Kotlikoff. De närmaste årtionden kommer arbetsutbudet att öka markant mycket långsammare än det hittills gjort. Det betyder att skatteintäkterna stagnerar. Samtidigt ökar de offentliga åtagandenas anspråk. Medellivslängden ökar, vilket innebär att pensionskostnaderna stiger. Skilsmässorna blir fler -- färre gamla blir omhändertagna av varandra eller inom familjen.

Den sammantagna effekten blir hisnande. I dag uppgår den underliggande stats-skulden -- Kotlikoffs begrepp för kommande underskott -- till 51 biljoner dollar för USA:s del. Det är mer än tio gånger värre än den nu angivna statsskulden. Räknat på varje invånare handlar det om bortåt 150 000 dollar för varje amerikan. Om USA exproprierade alla befolkningens tillgångar skulle deras marknadsvärde nätt och jämnt motsvara denna brist i de framtida finanserna.

Kotlikoffs råd till medborgarna är att skydda sig mot skattehöjningar och inflation. Översatt till svenska borde det betyda att man ska köpa kapitalförsäkringar för skattade pengar i stället för att skjuta upp skatten genom att dra av sitt individuella pensionssparande, och att den som kan ska byta en del av sina aktier mot realränteobligationer. Detta bör vara kärnan i det privata sparandet, menar Kotlikoff -- den som får pengar över kan komplettera med att köpa guld (för att skydda sig mot en fallande dollar), yuan (för att ta del av Kinas tillväxt) och sjukvårdsaktier, för det är där marknaden kommer att växa framöver.

I allt väsentligt är bokens varningar befogade. Ett intressant inslag i analysen av USA är att det egentligen inte är pensionerna som är det största systemet. Så ser det ut även i Sverige. Visst har socialförsäkringarna stora bekymmer med förtidspensioner och sjukskrivningar, men i kommuner och landsting är det sjukvården och äldreomsorgen som gör framtiden osäker.

Någon borde ta på sig uppgiften att göra om Kotlikoffs beräkningar för svensk del. Det skulle ge den rätta bakgrunden till de stora utredningar som är på väg -- ansvarsutredningen, utredningen om socialförsäkringarna och den skatteutredning som skulle behövas för att fullborda triptyken.

Det underlaget skulle medborgarna behöva.

Krönika

Gunnar Wetterberg

Politisk krönikör

Läs mer om