De som är emot ett förbud hänvisar till religionsfriheten. Men religionen står inte över staten när det gäller hur man får klä sig på offentliga platser. Man kan dessutom ifrågasätta om slöjan verkligen är påbjuden av islam - om det råder delade meningar.
De som vill ha ett förbud hänvisar till kvinnans ställning i samhället och ser slöjan som ett förtryck. Men vem ska avgöra om slöjan är förtryck eller frihet för dessa kvinnor? Kanske gör de det bäst själva.
Den som vill stärka kvinnans ställning borde kunna hitta mer angelägna frågor att driva; våld mot kvinnor, lönediskriminering, sexhandel. Sett ur ett sådant perspektiv är slöjan trivial.
Så vad döljer sig bakom slöjdebatten?
Givetvis handlar det om vår tolerans - om hur mycket plats en främmande kultur ska få ta på vår kristet sekulära hemmaplan. Det handlar också om populism. Politiker som förbjuder slöjan flirtar med en känsla av att slöjor, moskéer, böneutropare och minareter inte hör hemma här. Främlingsfientlighet? Ja, kanske. Eller bara ett slags vardagsintolerans, besläktad med Jantelagen. Den som bryter av provocerar.
Förbudspolitikerna vill framstå som handlingskraftiga. De drar en gräns: Hit men inte längre. De är givetvis inte emot muslimer - det vore ju rasism. De är bara emot själva slöjan. För kvinnornas skull och av säkerhetsskäl. Och med de grumliga tankarna vinner de röster. Det är det som gör slöjdebatten så förljugen.
Debatten borde handla om vilket samhälle vi vill ha. Att staten börjar lägga sig i hur individer klär sig - är det en väg vi vill slå in på?
Det är principiellt i sin ordning att arbetsgivare eller offentliga institutioner som universitet ställer klädkrav. Att staten gör det är ett maktmissbruk och ett litet steg mot totalitarism. Debatten borde också handla om hur Europa ska förhålla sig till islam i ett större perspektiv.
I Sudan fängslades en kvinna förra året för att ha burit långbyxor. I Iran är läget betydligt värre. Där planerar regimen nu hårdare tag mot de kvinnor som bryter mot reglerna om anständighet och klädedräkt.
Ska Europa verkligen gå in i ett ställningskrig i denna fråga? Det blir kvinnorna i den muslimska världen som i så fall får ta smällen.
Och genom att införa förbud mot slöja förlorar vi européer våra bästa argument mot slöjtvång. Ingen idé att hädanefter försöka tala med Iran om tolerans eller individens okränkbara rättigheter inför staten.
Ayatollorna kommer att svara att de gör ju bara samma sak som vi i Europa, fast utifrån sina värderingar.
Ett förbud mot slöjor i Frankrike och Belgien betyder ett - noll till Iran.