En elefant som går till attack är en skrämmande syn, även om man sitter i en Landrover. På något sätt har vi hamnat mitt emellan två grupper av elefanter som uppenbarligen tar illa upp. Det kanske inte var så bra idé att hyra bil och tält utan guide och ge sig av på en veckolång tur i bushen.
Dyrt var det också. Afrikas mest framgångsrika land följer samma strategi som Island. Färre turister som får uppleva riktig vildmark ger bättre naturvård och högre intäkter. Nästan en femtedel av Botswana klassas som nationalpark.
Landroverns hjul tuggar sig genom den djupa sanden. Äntligen får den upp högre fart än fem ton uppretad elefanthanne.
Botswana var ett av Afrikas fattigaste länder när det blev självständigt år 1966. Sedan dess har det haft världens snabbaste tillväxt, räknat i procent, fram till nu. Snittinkomsten är tio gånger högre än i grannlandet Zambia. Hur har det gått till?
Visst har en del intäkter kommit från diamantgruvorna. Men naturresurser har inte hjälpt andra afrikanska länder som Nigeria, Angola, Sudan eller Chad. I Världsbankens återkommande granskningar framstår Botswana som ett av de afrikanska länder med bäst statlig styrning när sådant som graden av korruption, förvaltningens effektivitet och transparens har beaktats.
En förklaring är kanske landets demokratiska tradition. Varje by har sin "kgotla", sitt byting, där alla vuxna har rätt att framföra sin åsikt och man fattar gemensamma beslut. När Botswanas första president Seretse Khama ville gifta sig med en engelska mötte han ett kompakt motstånd från såväl den svarta som den vita konservativa eliten. Han förde upp frågan till en "rikskgotla" där niotusen landsmän till slut gav honom sitt stöd. Det var inte sista gången som folket visade sig vara klokare och mer tolerant än eliten.
I dessa demokratiska församlingar har en pragmatisk, och ofta företagarvänlig, politik vuxit fram. Det mer marknadsorienterade partiet BDP har regerat sedan självständigheten. Det socialistiska alternativet har sällan fått mer än en tredjedel av rösterna. Det parti som mest för tankarna till Mugabe, eller Sydafrikas extrema presidentkandidat Zuma, heter MELS, vilket står för Marx Engels Lenin Stalin. Det är enbart några få procent som röstar på det.
Ett gott företagsklimat ger uppenbarligen resultat i Afrika också. Andelen fattiga har minskat från 60% till 17% på två decennier. Även antal aidssjuka minskar. Ändå skulle utvecklingen kunna vara ännu bättre. Skåningen Kent Nilsson som driver en framgångsrik trädgårdsodling i huvudstaden Gaborone menar att jordbruket skulle kunna bli tio gånger så effektivt om bysamfunden tillät invånarna att äga sin egen mark. Då skulle många våga investera i modernare och mer miljövänlig jordbruk, i stället för att bara låta boskap gå fritt på byns gemensamma marker.
Nu står privatiseringen av förlustdrabbade Air Botswana på agendan. Många Botswanier hoppas också att nästa president avvecklar den överdimensionerade statliga byråkratin. Och att Hollywoodfilmen om Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe som nu spelas in i Kgale Hills utanför Gaborone ska ge utdelning i fler besökare.
För de som känner sig lockade kan jag varmt rekommendera en tältsemester i Okavangodeltat. Det har sin charm att se lejonen strosa runt tältet. Och att uppleva ett afrikanskt land som fungerar riktigt bra.
Stefan Fölster
Chefsekonom på Svenskt Näringsliv