Upprörande, tycker en del. Men vart tog denna vinst vägen under tiden då mottagningen fortfarande drevs av landstinget? Konstigt nog tycks ingen journalist vara intresserad av de dolda övervinsterna i många av kommuners och landstingens verksamheter.
Dessa dolda övervinster kallades "X-ineffektivitet" av Harvey Leibenstein på 1960-talet. X-et uttrycker just att pengarna rinner iväg i många små rännilar som är svåra att spåra. Den tidigare chefen på psykiatrimottagningen sköt till exempel upp en nödvändig omorganisation av konflikträdsla. Ansvariga politiker orkade inte eller tordes inte byta ut denna chef. Idéer utifrån ratades för att de var "not invented here". Dyr utrustning köptes in när budgeten tillät i stället för när den behövdes.
De dolda övervinsterna tas också ut i olika former av utdelning. Den tidigare chefen på psykiatrimottagningen strävade efter att chefa över så många som möjligt för att främja sin karriär. Personalen hade paxat det finaste rummet med en strålande utsikt som personalrum, där de satt ganska ofta och fikade. Ingen var beredd att rucka på sina fasta arbetstider för att få verksamheten att fungera bättre.
Harvey Leibenstein beskrev hur dessa dolda övervinster uppstår i organisationer som inte är konkurrensutsatta. Monopolföretag tjänar inte sällan låga synliga vinster därför att så mycket äts upp av X-ineffektiviteten. Det enda sättet att göra de dolda vinsterna synliga och tillgängliga är att låta öppet vinstdrivande verksamheter konkurrera.
När personalen tog över psykiatrimottagningen blev det en väldig fart. Det var ju lätt för personalen att se X-ineffektivitetens rännilar och täppa till dem. Mottagningen blev snabbt lönsam. De dolda vinsterna är nu synliga. Inte bara för personalen och ägarna, utan även för allmänheten och landstingets politiker.
För första gången får därmed landstingspolitikerna en chans att låta patienterna och skattebetalarna bli delaktiga i dessa vinster. Dels genom att sänka ersättningen per behandling till mottagningarna. Dels genom att höja kvalitetskraven. Landsting har ofta släpat på fötterna när det gäller att offentliggöra sjukvårdens kvalitetsmått, kanske av rädsla för att ställas till ansvar för kvalitetsbrister. I stället har enskilda initiativ som "omvård.se" gått före och synliggjort kvaliteten hos enskilda vårdgivare. Landstingens intresse för öppen kvalitetsredovisning torde öka rejält när man inte längre har ett direkt driftsansvar för all sjukvård.
Men har inte landstinget sålt psykiatrimottagningen för billigt, om personalen snabbt kan tjäna en vinst på den? Jo, kanske det. Jag är ingen vän av att sälja ut skattebetalarnas egendom till underpris.
Men den mer relevanta kritiken är väl att landstinget har varit för långsam med att höja kvalitetskraven och sänka ersättningarna. Medan den numera privata mottagningen gör synliga vinster, har de landstingsägda mottagningarna fortsatt att sätta sprätt på de dolda vinsterna.
Det, om något, skulle ha fått Gustaf Möller, socialdemokrat och socialminister till 1951, att återigen utropa: "Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från de fattiga."
Stefan Fölster