Varför växer många fattiga länder så det knakar, medan de rika ekonomierna hackar? Varför har världsfattigdomen halverats sedan 1990, trots att forskare är ganska eniga om att de rika länders bistånd knappt har gjort skillnad? Och trots att de flesta av snabbväxande länder beskrivs som korrupta, tyngda av ineffektiva byråkratier, och demokratiska underskott.
Nu finns ett tydligt svar, som föga uppmärksammas i väst. Trots bristerna sker en dramatisk förbättring av företagsklimatet i de flesta av världens länder. Alla länder som beskrivs som "tigerekonomier", såsom Kina, Indien eller Sydkorea har först förbättrat företagsklimatet, och endast därefter belönats med tillväxt. Sambandet är numera välbelagt i forskningslitteraturen. Av det har de så klart lärt sig. Sydkorea har nyss avskaffat 600 onödiga lagar och 3500 regler på ett bräde.
Under de senare år har förbättringen varit störst i en rad östeuropeiska och centralasiatiska länder, enligt Världsbanken, som numera mäter företagsklimatet ingående. Där ökar också inkomster mest.
Ett hypermodernt skattesystem är till exempel en viktig anledning till att Azerbajdzjan, trots ett besvärligt utgångsläge, rankas som ett av världens mest snabbrörliga reformländer. Det nya systemet har fungerat mycket väl. Företagare kan enkelt deklarera på nätet. Korrupta skattehandläggare är bortkopplade. Antalet timmar som företagare i Azerbajdzjan behövde spendera på att hantera skattebyråkratin har minskat med två tredjedelar. Det har rentav blivit enklare för företagare än i Sverige.
Även Afrika ligger numera i topp när det gäller förbättring av företagsklimatet. I Rwanda har det till exempel blivit lätt att starta företag eller att få förhandsbesked för byggärenden. En särskilt intressant reform ur ett svenskt perspektiv är att rättssystemet för civilrättsliga mål mellan företag har ryckts upp. Det har införts medlingskommittéer och specialdomstolar för enklare mål. Specialdomstolar har bildats med domare som utbildats särskilt i näringslivsrelevanta frågor, Alla dokument som företag behöver lämna till myndigheter och domstolar sköts elektroniskt. Komplicerade rättsfall tar nu 2-3 år med bättre kvalitet. Tidigare tog det ofta 5-10 år att processa genom rättsväsendet, vilket fortfarande är vanligt i Sverige.
I den rika världen har också många länder förbättrat sitt företagsklimat, men i maka takt och ofta enbart när vi tvingats till det. Sverige gjorde sina största förbättringar i samband med 1990-talskrisen, och under åren 2006-2008. Nu tycks vare sig regeringen eller oppositionen särskilt pigg på större reformer.
När företag väljer var stora investeringar skall ske måste de självklart väga in vart företagsklimat och tillväxt utvecklas bäst under investeringens livstid. Därför har det varit helt rationellt för många företag att investera allt mer i olika tigerekonomier runt om i världen. Och så kommer det att fortsätta så länge vi är nöjda med att det går bättre i Sverige än i Grekland och Italien.
Stefan Fölster