Världsekonomin påminner om den sjunkande kryssaren Titanic. En del drunknar på maskindäcket, när avbokningar på lagda order haglar in. Andra dansar fortfarande i salongen och undrar vilken kris alla talar om. Tids nog, hoppas de flesta, kommer kryssaren att flyta ordentligt igen.
De som längtar efter att allt blir som vanligt kommer förmodligen att bli besvikna. Högkonjunkturåren har tillfälligt bromsat ganska stora omstruktureringar, som nu tvingas fram. Många av de jobb som nu går förlorade kommer faktiskt inte igen.
Det nya är inte att verksamheter flyttar till länder med lägre lönekostnader. Det har pågått under en lång tid - men tar fart under lågkonjunkturer när företag tvingas att pressa kostnader. Det nya är snarare att en medelklass växer fram i länder som Kina och Indien. Den blir betydligt större än hela västvärldens befolkning. Därmed växer allt fler företag fram i dessa länder som konkurrerar med våra.
Vare sig vi vill eller inte kommer produkter från Haier och Li-Ning att tränga undan en del svenskt från våra butikshyllor. Haier är Kinas ledande vitvaruproducent, som redan exporterar mycket till USA. Li-Ning grundades av en OS-gymnast och är nu Kinas ledande sportvaruproducent, samt även sponsor till den svenska olympiska kommittén.
En del svenska företag kommer inte att klara denna konkurrens. För dem som gör det öppnar sig däremot en helt ny värld. Sony Ericsson säljer redan till medelklassen i hela världen. Ikea är välpositionerat. Åtskilliga andra svenska företag ligger i startgroparna.
Ödesfrågan för Sverige blir inte hur många jobb som kan bevaras just nu med olika stödåtgärder. Utan hur snabbt de expanderande företag och nya företag kommer på banan.
Sverige klarade trettiotalskrisen relativ väl, framburen av en våg av företagsamhet i depressionens kölvatten. Denna gång fanns dock få av de regleringar som i dag bromsar företagandet. Inte heller behövde företagare betala in skattepengar innan de själva hade fått betalt.
Under 1990-talskrisen ökade därför antalet företagare inte alls lika mycket - men ändå med ungefär 40 000 personer. Men de kommande åren kan finnas förutsättningar för en bättre utveckling. Rekordmånga unga människor kommer ut på arbetsmarknaden, ofta välutbildade och betydligt mer intresserade av företagande än sina föräldrar. I stället hägrar möjligheten att kratta manegen för betydligt fler att komma i gång med nya företag. I bästa fall hanteras krisen mer som på 1930-talet än som på 1990-talet.
Det största sveket mot dessa unga människor vore att slussa stora grupper i arbetsmarknadsutbildningar där de utbildas för gårdagens jobb. Och det ovanpå det regelverk och de avtal på arbetsmarknaden som skyddar de som redan har jobb på bekostnad av dem som står utanför. Och som bär skulden till att ungdomsarbetslösheten i Sverige redan är högre än i de flesta europeiska länder.
Denna gång finns förutsättningar för en liknande utveckling.
Ungdomsarbetslösheten kommer att öka kraftigt, samtidigt som utbildningsnivån och viljan intresse för företagandet har stärkts kraftigt.
Stefan Fölster
Chefekonom på Svenskt Näringsliv