I själva verket har den stora glaciären utanför den grönländska byn Ilullisat, där jag träffar honom, blivit världens snabbast flytande. Isbergen kalvar av sig så snabbt att glaciären har krympt med 15 kilometer de senaste sex åren. Enbart detta snabbare flöde höjer nivån på världshaven med några millimeter mer än vad FN: s klimatpanel tog hänsyn till i sina beräkningar. Om alla Grönlands glaciärer fortsätter att flyta ut i denna snabbare takt så höjs havsnivån med en till två meter under detta sekel i stället för 40 centimeter som man trodde tidigare.
De flesta svenskar anser att klimatet är en av de viktigaste frågorna i EU-valet den 7 juni. Det har de rätt i. EU är som Dr. Jekyll och Mr. Hyde i klimatpolitiken. Å ena sidan står EU för det mest lovande initiativet i världen till ett system med säljbara utsläppsrättigheter. Samtidigt går mer än hälften av EU: s utgifter går till jordbrukssubventioner, en fiskepolitik och diverse regionalstöd som bidrar till att öka koldioxidutsläppen.
Åtskilliga svenska partier är tyvärr mer fokuserade på symbolhandlingar än faktiska resultat. Den bistra sanningen är att koldioxidutsläppen har ökat mer än dubbelt så snabbt efter Kyotoprotokollets tillkomst jämfört med perioden innan. Hur kan det ha blivit så?
En förklaring är att EU-ländernas utsläppsmål snävt avser utsläppen inom de egna gränserna. Utsläppsminskningar genomförs då ofta på ett sätt som bara flyttar utsläppen till andra länder. Pappersindustrier läggs ner i Sverige och byggs ut på andra håll. Olja som sparas i Sverige blir då billigare att använda för andra. Mellanöstern ensam ökar sin förbrukning av olja snabbare än Europa drar ner. Inget svenskt parti verkar särskilt intresserat av en ärligare redovisning och målsättning av svenska åtgärders effekter på världens utsläpp.
Världen kommer förmodligen enbart att lyckas minska utsläppen om de rika länderna åstadkommer tillräckligt stora tekniksprång så att även oljeländer får ett billigare alternativ till olja eller kol. Inom EU-länderna har i dock energiforskningen dragits ner kraftigt sedan 1970-talet.
En annan viktig förklaring till accelererande utsläpp är att resultaten av goda initiativ mer än väl äts upp av sämre förslag. Miljöpartiet säger till exempel i sitt valmanifest att man i EU vill verka mot genmanipulerade grödor (även om de är mer energieffektiva). Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill slopa kärnkraft. Om denna linje blir verklighet skulle många av Europas länder hamna i det tyska dilemmat - att dela ut dyra klimatsubventioner med ena handen och i raskt takt tvingas bygga kolkraftverk med andra handen.
EU-valet är viktigt för klimatet, men vi väljare får lätt magknip. De som säger sig ta miljön mest på allvar styr i själva verket mot ökade utsläpp. Och ingen vill veta vad vi egentligen åstadkommer för världens utsläpp.
Stefan Fölster
Chefekonom Svenskt Näringsliv och författare av boken "Farväl till Världsundergången"