Men de europeiska institutionerna har också en annan sida. Inte sällan när något mäktigt svenskt intresse hetsigt gnäller mot påbud från Europa har Europa i själva verket ställt sig på den lilla människans sida. Och försvarat den som har hunsats av myndigheter i sitt eget land eller förfördelats av lokala monopol. Om detta har Johnny Munkhammar och jag skrivit boken "Sköna Europa" som har kommit ut i dagarna.
Livets vändpunkter ter sig så triviala ibland. Jessica anade inte att livet skulle komma att ta en rejäl sväng till det sämre när hon en sommardag plockade bort en fästing. Så småningom fick hon allt mer värk och svullnader och kunde till slut knappt gå. Vid otaliga besök hos vårdcentralen och sjukhus i sitt landsting fick hon ingen hjälp. Till slut vände hon sig till en klinik i Tyskland som använde mer noggranna borreliatester och fick hjälp.
Oppositionen har för det mesta motarbetat Jessicas och många andra svenskars möjligheter att söka sjukvård i ett annat land. Regeringen har vacklat. Men EU-kommissionen och Europadomstolen har oförtrutet slagits för den lilla människans rätt.
En kvinna i Hälleforsnäs fick plötsligen sin pension från försäkringskassan neddragen till enbart 776 kronor utan att hon fick något beslut om detta, än mindre någon motivering. Hennes överklaganden lades till handlingarna. Till råga på allt slarvade försäkringskassan bort hennes papper. Ändå fick hon ingen upprättelse förrän hon till slut överklagade till Europadomstolen. Först då erbjöd regeringen en förlikning i stället för att skapa bättre möjligheter för svenskar att hävda sin rätt i Sverige.
Lars hade varit arbetslös som byggarbetare i sex månader. I Sverige hade fastighetsmarknaden kollapsat. Lägenheter och kontor stod tomma. Antalet nystartade byggen föll till en bråkdel av vad de tidigare varit. Året var 1994. Sverige var nybliven EU-medlem. Tack vare detta kunde Lars börja arbeta på ett bygge i Berlin där det rådde byggboom.
Det fanns bara ett litet problem. De tyska fackföreningarna såg inte med blida ögon på låglönekonkurrensen från Sverige. De krävde att svenska byggarbetare skulle betalas enligt höga tyska kollektivavtalslöner, i vilket fall det inte hade blivit något jobb för Lars.
Lars svenska fackförbund, Byggnads, var mycket upprört och hävdade att visst skulle svenska byggarbetare få arbeta i Berlin till svenska kollektivavtalslöner. Men nu när lettiska arbetare knackar på dörren hos oss vill vare sig fackföreningarna, oppositionen eller regeringen stå upp för arbetares möjlighet att söka jobb i andra EU-länder. EU-kommissionen och Europadomstolen däremot kämpar vidare för människor som Lars.
Detta är några glimtar från Europas bästa sida. Om Europa utvecklar den och står emot kidnappingsförsöken från stora byråkratier och monopolivrare har Europa en god chans att åter bli en av världens mest fria och framgångsrika världsdelar.
Stefan Fölster