Vissa människor är mer öppna för nya erfarenheter och gillar risker, andra föredrar ordning och trygghet. Enligt en ny studie styrs en människas läggning av genetiska mönster som i viss mån kan aktiveras eller avaktiveras av barndomsmiljön.
Att människor har olika benägenhet att pröva nytt påstås ha en evolutionär förklaring. Samhällen har klarat sig bättre när de äventyrslystna balanseras av de som för normer och traditioner vidare.
Människors val att bli företagare kan därför i viss mån bero på om deras riskbenägna gener har aktiverats.
I Sverige har ungefär 200 000 av fem miljoner arbetsföra vuxna ett företagande som de förlitar sig på för sin försörjning. De flesta av dem säger att de har valt att bli företagare därför att de gillar livsstilen.
Mindre har varit känd om dem som velat bli företagare men ändå avstått.
De flesta av dem törs helt enkelt inte. Det visar en ovanlig undersökning från Svenskt Näringsliv, av personer som har tagit kontakt med ett nyföretagarcentrum, men som sedan ändå avstått från att starta företag.
Många av dessa vill starta eget, de har en bra affärsidé och de tror att de skulle tjäna mer som företagare än de gör som anställd.
Men de avstår därför att de inte klarar den ekonomiska risken. De är också rädda för de moment 22-situationer som byråkrati och regelverk kan föra med sig, samt att socialförsäkringarna fungerar sämre för företagare än för anställda.
Nästan alla säger att de definitivt skulle starta om de hade en större sparad reserv.
Häri ligger en del av kruxet. Hälften av alla vuxna svenskar har en nettoförmögenhet som är mindre än 28 000 kronor. Då är fastigheter inräknade och skulderna fråndragna.
Visst kan man låna från släkten eller få socialbidrag om det krisar sig. Men att ta någon större risk med ett företag är inte att tänka på.
Svenskar har en lägre nettoförmögenhet än folk i något annat rikt land. Den är också mer ojämnt fördelad än i andra länder. Det är en naturlig följd av höga skatter och omfattande socialförsäkringar som skapar en viss trygghet för den som aldrig vill eller behöver satsa.
En sidoeffekt är dock att många människor, särskilt dem med lägre inkomster inte heller kan satsa på tillfällen som erbjuds. En affärsidé, ett tillfälle att köpa sin bostad, eller ens ett storpaket blöjor som reas ut. Så är läget för de frustrerade företagarna.
En statlig myndighet, ITPS, kom häromdagen med synpunkten att det inte behövs fler företagare därför att nya företag i snitt inte är lika produktiva som gamla företag.
Det är ungefär lika begåvat som att säga att nya uppfinningar inte behövs eftersom de i snitt fungerar sämre än beprövad teknik.
Poängen är just att det nya blir långvarigt och överlever bara om det fungerar bättre än det redan existerande. På det sättet utvecklas samhället.
Förra årets fredsnobelpristagare Muhammad Yunus sa efter sitt besök i Norge att många människor i välfärdsländerna lever i ett "mänskligt zoo". De håller sig i sina burar för att de får mat och vatten där.
Det kan vara hårddraget, men varför inte släppa ut dem som faktiskt vill pröva nytt?
Stefan Fölster
Chefsekonom på Svenskt Näringsliv