Svenska och internationella ansträngningar för att bromsa växthuseffekten kommer att omintetgöras av oljeproducenternas motdrag.
Det är innebörden i en ny analys av klimatpolitiken. Den kräver ett omtänkande på miljödepartementet. Enligt FN:s klimatpanels rapport bör världens utsläpp av koldioxid sluta växa innan år 2015 och därefter minska. Då kan den globala uppvärmningen begränsas till drygt två grader. Högre bränsleskatter och säljbara utsläppsrättigheter är standardreceptet för att hejda utsläppen.
Stopp och belägg, kräver Tysklands mest kände ekonom Hans Werner Sinn i en ny analys. Hur kan ni tro att Venezuelas halvdiktator Hugo Chavez, Rysslands Vladimir Putin, eller Irans Mahmoud Ahmadinejad bara sitter stilla i båten? De styr över länder vars nationaltillgångar består just av den olja som finns kvar under jord. För dem vore det en katastrof om världen plötsligen upptäckte en billig ersättning för oljan.
I deras kalkyl måste alltså oljan pumpas upp snabbare, ju mer andra länder anstränger sig att ersätta oljan. Sinns slutsats är att en högre bränsleskatt och liknande åtgärder faktiskt inte ändrar förbrukningen av oljan.
En högre bränsleskatt åstadkommer endast att de förbrukande länder får högre skatteintäkter - medan de oljeproducerande länder i motsvarande grad tjänar mindre. Därför har oljeländerna extra starka skäl att pumpa upp oljan snabbt om de tror att bränsle- eller koldioxidskatter ökar med tiden.
Jag har försökt att hitta goda invändningar mot resonemanget, men det är inte lätt. En invändning kan vara att om alla länder minska förbrukningen av oljan, så måste väl ändå utsläppen minska?
Poängen är dock att alla länder inte kommer att minska utsläppen. Den amerikanska kongressen förbereder nu visserligen ett system med säljbara rättigheter. Det kanske inte är otänkbar att även Kina och Indien så småningom inför liknande system.
Men i slutändan finns åtskilliga länder kvar som har starka intressen att avstå från bränsleskatter. Till dem hör inte minst de stora oljeproducerande länderna själva. I dessa länder kommer då bränslepriser att sjunka och konsumtionen öka. Ett tydligt tecken är att Malaysia, Iran och Turkiet nu samarbetar om att tillverka Proton, en "islamsk" bil. Hur snabbt kommer den att finnas med hybridteknik eller gå på biobränsle?
Hur man än vrider och vänder på detta argument innebär det att våra ansträngningar för att dra ner på oljeförbrukning ger mindre utslag på världens kolidioxidutsläpp än vad många trott.
Slutsatsen blir därför att mer kraft måste läggas på två andra angreppspunkter för klimatpolitiken. Den ena är att snabba på teknikutvecklingen som gör utsläppsfri energi billigare att producera än vad kostnaden är för att pumpa upp oljan. Där finns många lovande teknikutvecklingsprojekt i gång som skulle kunna snabbas på.
Det andra är att utveckla och använda teknik för att suga koldioxid ur atmosfären och lagra den. Även där finns en hel del koncept utvecklade som helt nonchaleras av de flesta miljöpolitiker. I slutändan kanske luckorna i deras analys är växthusdebattens allvarligaste skygglappar.
Stefan Fölster
Chefsekonom på Svenskt Näringsliv