Det är bättre för samhället att unga får lämna jobbet först menar arbetsmarknadsminister Littorin och hävdar i nästa andetag att ungas arbetslöshet bara är en överdrift. Några av de myndigheter han ansvarar för och åtskilliga fackföreningar stämmer in i den smädande kören.
Rekordmånga unga kommer ut på arbetsmarknaden de närmaste åren. Många unga har talanger och drömmar och väntar bara på att få börja jobba och visa vad de kan.
Aldrig har så många av dem varit så välutbildade, så beresta och allmänbildade och haft så många möjligheter världen över som de unga i dag. De kanske klarar både den avvisande handen och arbetslösheten bättre än vuxna?
Några gör det säkert, men inte alla. Visserligen är drygt 70 000 arbetslösa unga studerande som samtidigt söker jobb. Men arbetsmarknadsministern talar aldrig om att det också finns drygt 70 000 ungdomar som över huvudtaget inte räknas som arbetslösa, trots att de vare sig har arbete eller utbildas. De vill ha ett jobb och kan börja omgående, men har gett upp jobbsökandet.
För en del av dessa leder den dåliga starten till livslånga problem, något som fastlås i en rad forskningsrapporter. I lindriga fall tvingas de överge en karriär inom det område de utbildats till. I mer allvarliga fall leder arbetslösheten till ett långvarigt utanförskap.
Ändå förefaller den svenska ungdomsarbetslösheten så onödig. Både Danmark och Nederländerna sysselsätter till exempel en dramatiskt större andel ungdomar, trots att de också har en större andel ungdomar i utbildningar. Där är helt enkelt färre unga i utanförskap. Vad har dessa länder som inte Sverige har?
En viktig skillnad är att dessa länder inte har, eller har luckrat upp, en arbetsmarknadslagstiftning som enligt en ganska omfattande forskning håller unga utanför. I Sverige tar LO inget som helst intryck av forskningen, utan vill i stället att möjligheten till tillfälliga anställningar begränsas. Följden blir naturligtvis att unga får ännu svårare att få jobb överhuvudtaget.
TCO sjunger med och hävdar att få arbetslösa ungdomar har blivit av med sina fasta jobb på grund av turordningsreglerna. Skälet till detta resultat är naturligtvis att få unga erbjuds fasta jobb. Gör tankeexperimentet att reglerna skärptes så att ungdomar aldrig fick fasta jobb. Då skulle TCO basunera ut att inga ungdomar någonsin förlorar sina fasta jobb till följd av Las.
Lite pinsamt är det nog att ungas utanförskap ökar skarpt. Därför skyndar sig såväl regeringen och oppositionen att föreslå olika bidragssystem där unga kan stoppas undan.
Även för de mest ambitiösa unga måste påhoppen kännas olustiga. Varför ska de lämna ett jobb för att en mindre kompetent men äldre ska vara kvar när det uppstår arbetsbrist? Är det verkligen bäst för samhället att arbetet utförs mindre kompetent, att företagets framtidsutsikter blir sämre, samtidigt som en kompetent ung person går miste om tillfället att bygga relevant arbetserfarenhet?
Att platta till en generation blir nog inte en någon framgångsrik strategi, vare sig politiskt eller för samhällsekonomin.
Stefan Fölster