I yngre år röstades Robert Klitgaard fram som en av de "sexigaste professorerna vid Harvard". Numera anses han vara en världens främsta experter på korruption och inte minst rådgivare till åtskilliga regeringar runt om i världen.
En huvudslutsats i Klitgaards studier är att korruption är vanlig där politiker har monopol både på offentlig verksamhet och på den politiska makten. Med korruption avses både illegala mutor, men också vänskapskorruption och andra former av laglig korruption. Där offentliga monopol och politisk makt är sammanflätade är också motståndet mot konkurrens som störst.
Ropen på vinstförbud är emellertid mest högljudda där både offentlig verksamhet och den politiska makten är som mest monopoliserade. Ett exempel är Skellefteå kommun där s-ledningen har ett helt ohotad grepp om den politiska makten, och har behållit nästan all verksamhet i det offentliga monopolet. Det har gett politiker möjlighet att dra överskott från monopolverksamhet till olika skojiga projekt, till exempel en nätt satsning på 1,4 miljarder kronor (tillsammans med Umeå och Örnsköldsvik) till bland annat etanolfabriker i Afrika. Nu är pengarna borta.
I grannlänet har landstingets nyss publicerade granskning av SSU:s bidragsansökningar kartlagt ett mycket omfattande fusk med ersättning för bluffkurser. Naturligtvis inser de fuskande blivande politiker att det är mycket lättare att tappa det offentliga på pengar till partiprojekt om man har monopol på dess verksamhet. Av en händelse är SSU i Norrbotten engagerad som få andra för att få ett vinstförbud och därmed undvika konkurrens.
I Malmö stad är den politiska makten också tämligen ohotad. Samtidigt har långa listor av exempel på vänskapskorruption publicerats. Det kan handla om att kommunen hyr ut billigt till partivänner som hyr ut vidare till högre hyra och låter vinsten gå till partiprojekt. Med riktiga upphandlingar och konkurrens slinker dessa mysiga arrangemang inte igenom lika lätt. Är det en slump att kommunalrådet Andreas Schönström agiterar som ivrigast för ett vinstförbud med orden: Festen är slut. Dags för er att dra.
LO har själv länge levt gott på vänskapsförhållanden som skulle anses olagliga i många europeiska länder. När LO:s parti stadigt satt på regeringsmakten betalade staten ett stort "forskningsinstitut" som gick LO:s ärenden.
Är man är van vid sådana arrangemang blir det naturligtvis en chock när offentliga utgifter plötsligen skall gå dit där de gör mest nytta. När andra kan konkurrera om att utföra verksamhet. Och när överskott inte lika lätt kan slussas till parti- och fackliga projekt.
Enligt Klitgaard drivs vinst- och konkurrensförbud ofta av dem som gottar sig på offentliga monopol. Den som verkligen värnar om välfärden engagerar sig i stället för högre kvalitetskrav.