Om miljöpartiet hade fått som de ville skulle Sverige idag vara ett land med stora koldioxidutsläpp. Om kärnkraften inte hade byggts, och utbyggnaden av vattenkraften hade begränsats så hade el i stället producerats på andra sätt. Ett bra riktmärke är Danmark, som har byggt ut vindkraften snabbare än Sverige, men i huvudsak tvingats förlita sig till den sämsta sortens kolkraftverk. En liknande utveckling i Sverige hade inneburit utsläpp på 9 ton koldioxid i stället för nuvarande 6 ton per invånare.
Alla kan göra misstag en gång. Miljöpartiet vill emellertid att Sveriges klimatpolitik också framgent skall vålla onödigt stora utsläpp av koldioxid. Någon annan slutsats kan en genomgång av miljöpartiets förslag inte leda till. Det gäller såväl smått som stort.
Bland småkrafset finns kravet på kortare lastbilar. Det ökar utsläppen eftersom det behövs fler turer med korta lastbilar än med långa. Miljöpartiet står också bakom de krångliga miljöprövningsregler som gör att många vindkraftverk och andra utsläppsminskande investeringar inte kommer till stånd, eller får vänta onödigt länge.
Bland miljöpartiets större utsläppsbomber är kravet att klimatinsatserna skall vara blågula. Det blir konsekvensen av att sätta mål för utsläppsminskning i Sverige utan möjlighet att räkna in insatser i andra länder. Visst uppnås då större utsläppsminskningar i Sverige, men världens utsläpp ökar i stället.
De flesta utsläppsminskningar i Sverige ger nämligen inga större effekter på världens utsläpp. Om Sverige använder mindre olja, frigörs den i stället för andra att använda. Det är ingen brist på efterfrågan runt världen. En del av den pappersmassa, stål, och andra energiintensiva verksamheter som tvingas lägga ner i Sverige uppstår dessutom på andra håll i världen.
Att få ner utsläppen just i Sverige är dessutom relativt dyrt jämfört med att göra det på andra håll i världen. Enligt en försiktig uppskattning från finansdepartementet skulle ett svenskt utsläppsmål som tillåter mer insatser i andra länder frigöra minst 13 miljarder kronor per år. För den summan skulle faktiskt koldioxidutsläpp motsvarande hela Sveriges utsläpp kunna avstyras på andra håll i världen.
Många av de åtgärder som kan göras i andra länder har dessutom en mer varaktig effekt på världens utsläpp. Medan åtgärder som spar oljeanvändning oftast bara flyttar utsläppen till någon annan som förbrukar den i stället, har till exempel skogsplanteringar en genuin effekt på utsläppen. Skogsskövlingen står idag för en femtedel av människans utsläpp. När mer skog planteras tas mer koldioxid upp ur atmosfären utan att det har några motverkande effekter i resten av världen.
Slutligen skapar miljöpartiets politik också en klen förebild för andra. Som en indisk politiker sa till mig: "Att ni i Sverige har låga utsläpp med hjälp av vattenkraft, kärnkraft och välisolerade hus hjälper inte mig ett dugg i miljödebatten i Indien. Om ni i stället hjälpte till att utveckla och demonstrera billiga solpaneler och skogsbrukstekniker i Indien skulle det vara förebilder som folk här tar till sig".
Stefan Fölster är chefsekonom på Svenskt Näringsliv.