Att göra Sverige mer stöttåligt har krävt principfasta beslut att bygga om socialförsäkringar så att kostnaderna inte skenar iväg. Håkan Juholt lovar nu på punkt efter punkt att knuffa Sverige tillbaka på det sluttande plan som vi mödosamt har lyckats rädda oss ifrån.
A-kassan och sjukförsäkringen ska få en guldkant. Man behöver inte hänvisa till Grekland för att påminnas om riskerna. Det verkade inte så dyrt när Sverige sist lät sjukförsäkringen bli för generös. Inom några få år hade svenskar blivit världens mest sjukskrivna folk. De skenande kostnaderna fick sparas in på sjukvård och omsorg. Många som lurades in i sjukskrivningen lever nu på en mager förtidspension med skrala förutsättningar att komma tillbaka. Ohållbara löften ger ingen trygghet.
Juholt vill också göra pensionssystemet mer kostnadsdrivande, och längs vägen riskera den politiska stabiliteten som pensionsöverenskommelsen fört med sig. Och det i en tid när dyra pensionssystem har försatt Grekland, Portugal och Spanien i knipa. Även det tidigare svenska ATP-systemet infördes med ohållbara löften. Den som på 1970-talet trodde på pensionsutfästelserna blev helt enkelt lurad. När Sverige hamnade i kris fanns inget annat val än att bygga in en automatisk broms i pensionssystemet. Nu viftar Håkan Juholt ånyo med kreditkortet.
Håkan Juholt vill också fläska på med arbetsmarknadsåtgärder. Sverige spenderar redan mer skattemedel än något annat land på den offentliga arbetsförmedlingen. Ändå har svenskar betydligt mindre förtroende för arbetsförmedling än invånarna i de flesta andra länder, enligt en omfattande europeisk jämförelse.
Välfärd blir inte alltid bättre av mer resurser. Innan Sverige lät socialförsäkringarna svälla på 1970- och 1980-talen låg Sverige i täten enligt vanliga välfärdsmått som förväntad livslängd och jämn inkomstfördelning. Efter bidragsexplosionen försämrades resultaten snarast. Den längsta väntade livslängden har nu lågskatteländerna Japan, Schweiz, Australien och Island.
Var är tryggheten störst? I de länder som enligt IMF blåst upp sina socialförsäkringar mest och genomfört minst marknadsinriktade tillväxtreformer, nämligen Grekland, Italien, Spanien och Portugal? Eller i länder som Kanada och Sverige som stramat åt och satsat på tillväxtreformer i stället för bidrags- och kreditbubblor?
Vad som ger tryggast välfärd har sällan varit tydligare. Därför har den socialistiska regeringen i Spanien nyss luckrat upp sin motsvarighet till LAS. Frankrike har höjt minimipensionsålder från 60 till 62 år (den är 60 år i Sverige).
Jag hoppas innerligt att Håkan Juholt underskattar väljarnas ekonomiska insikter. Det vore obegripligt om de lät sig frestas av söta löften så kort efter att pensions- och sjukförsäkringsbubblorna sprack i Sverige, och samtidigt som halva Europa kroknar under bördan av allt för frikostiga socialförsäkringar.
Stefan Fölster