Nästan en fjärdedel av de svenska företagarna har nya produkter eller tjänster som de gärna skulle vilja lansera och som ännu inte finns på marknaden. Många avstår i slutändan. Två av tre klagar på att olika regelverk i Sverige sätter hinder för deras innovationer. Allt enligt en färsk Skopundersökning som Svenskt Näringsliv har beställt.
Många gör samma erfarenhet som de som försökte sälja en innovativ farkost i Sverige, en så kallad SegWay. Efter något års funderande beslöt någon handläggare på Vägverket att den skulle klassas som moped. Eftersom den inte såg ut som en moped ska göra förbjöds den självfallet omedelbart. Budskapet till Sveriges innovatörer och företagare: Försök inte att uppfinna nya färdmedel i Sverige.
Det är inte bara varor som beläggs med tvångströja av regelverken. Många företagare undrar varför offentliga upphandlare så ofta i förväg detaljspecificerar de tjänster som ska köpas - i stället för att vara öppna för nya idéer om hur tjänsterna kan utformas bättre. I själva verket undrar många varför Sverige krånglar till själva upphandlingsförfarandet så mycket. De flesta länder följer ett EU-direktiv om upphandling. I Sverige ska detta direktiv implementeras i en lagstiftning som är mycket mer detaljerad än vad EU kräver. Det hindrar naturligtvis utveckling av mer effektiva upphandlingsformer.
Ett aktuellt exempel ger en inblick i hur det jobbas i snubbeltrådsfabriken. Förra sommaren gav finansdepartementet några handläggare på Skatteverket i uppdrag att utreda ett lagförslag för att förbjuda så kallade räntesnurror, ett sätt att minska bolagskatten i multinationella koncerner. Under utredningen fick handläggarna besked att de skulle skärpa sina första utkast och att de inte fick ha kontakt med näringslivet. Sedan lanserades förslaget med extremt kort remisstid mitt under sommaren.
Snart blev det uppenbart att förslaget inte bara skulle ha stoppat räntesnurror, utan dessutom tvingat nästan alla svenska multinationella företag att flytta sin finansverksamhet till andra länder.
I detta fall fanns det många som kunde protestera och finansdepartementet tvingades till en pinsam reträtt. Samtidigt klubbas dagligen nya regler som stoppar framtida företag, som inte ännu finns för att protestera.
Därför behöver Sverige en helt annan "framsynt" näringspolitik. Kärnan i en framsynt näringspolitik är att rensa bort lagar, regler och myndighetsutövning som hindrar framtida företag och tekniker. I många fall betyder det att branschregleringar, forskningsanslag och offentliga upphandlingar måste ställa krav på funktioner och behov som ska uppfyllas snarare än utförandesätt.
En framsynt näringspolitik kräver också en omstöpning av regeringskansliets organisation och styrning av myndigheter. Hantering av löpande ärende och bevakning av befintliga system får inte alltid stå i första rummet. I stället borde en näringspolitik som krattar manegen för framtidens lösningar och entreprenörer vara en statsministers högsta prioritet. Den borde aldrig få obstrueras av tjänstemän i olika departement.
Stefan Fölster
Chefekonom på Svenskt Näringsliv