Du tänker bara på dig själv, skrek mina barn under ett familjerådslag, när jag föreslog att den prissumma på 100 000 tusen kronor som jag hade fått skulle doneras till allmännyttiga ändamål. Sedan haglade det förslag på leksaksbutiker och godiskiosker som skulle tömmas.
Man kan förstå Anders Borgs försvarsmur mot alla krav på godsaker som de oväntat höga överskotten ska användas till. Den svenska staten beräknas i år få ett överskott på 138 miljarder kronor, det största någonsin. Ett litet avsteg från den hårda sparlinjen riskerar att rämna moralen. I ett nafs kan Sverige vara tillbaka i 1970- och 1980-talens lånefinansierade frosseri.
Frågan måste dock ställas vad som ger Sverige den mest solida grunden för framtiden. Om den svenska ekonomin liknas vid en bil, så är Anders Borgs recept att lägga pengarna i sparbössan för framtida eventuella reparationer.
Det är onekligen klokare än att slösa dem på häftigare spoilers. Klokast kan dock vara att satsa en del på att fylla på olja och kylvatten, och att byta däck
Just detta har Konjunkturinstitutet nyligen räknat fram. Om en del av överskottet satsas på ett fördubblat jobbavdrag, sänkt inkomstskatt och slopad värnskatt så blir statskassan på sikt starkare än om man spar i ladorna. Anledningen är att fler människor då kommer i arbete och i sin tur betalar in skatter på sina arbetsinkomster.
Vissa sorters skattesänkning är således en god investering. Det kan också vissa utgifter vara. Lönsamma infrastrukturinvesteringar eller mer kvalificerad yrkesutbildning kan ge mer tillbaka än det kostar.
Sådana investeringar i Sveriges framtid blir alltmer attraktiva när statsskulden sjunker. Redan om två år kan den ligga mellan 20-30 procent av BNP där den långsiktigt borde ligga. Det är nämligen inte så att statskulden bör vara noll. Det finansiella systemet behöver en god tillgång till statliga obligationer eftersom banker och försäkringsbolag har krav på sig att hålla säkra reserver.
På kort sikt finns dock en hake. Nya utgifter eller sänkta skatter på arbete ökar människors inkomster och konsumtion. I denna kraftiga konjunkturuppgång kan det spä på de överhettningstendenser och den inflationsrisk som redan finns.
På kort sikt är det därför bäst att sänka skatter som ökar svenskars sparande och investeringar.
Skatten på sparräntor är i Sverige tre gånger så hög som i det genomsnittliga EU-landet. Samtidigt har svenskar mindre besparingar än folk i andra länder, och dessa är mer ojämnt fördelade i Sverige. Uppenbarligen slår den höga skatten särskilt mot låginkomsttagares sparande. Många rikare svenskar har hittat sätt att spara till lägre skatt.
En del av statens överskott väntas uppkomma på grund av försäljningen av statliga bolag. Det är bolag som folket äger och staten aldrig haft något legitimt skäl att ta från folket. Ett anständighetskrav borde vara att ägandet i dessa bolag ges tillbaka till folket. Dela ut aktierna till alla. Det är det snabbaste sättet att ge tillbaka dem till sina rättmätiga ägare, öka svenskars besparingar och ge många fattiga svenskar en grundplåt så att de bättre kan tillvarata de tillfällen att investera i sina framtida liv som ibland uppstår.
Så slutade också familjebråket. Varje barn fick en aktiedepå med några tusen kronor som i viss mån har balanserat konsumtionslusten med ett intresse för att investera och spara.