Jag är inte pacifist. Jag är inte emot vapenexport i sig. Jag är inte emot att demokratiska länder ska få försvara sig med vapen. Jag vill att Sverige omedelbart bums ska söka medlemskap i Nato, en atlantpakt där vi ideologiskt hört hemma sedan decennier tillbaka.
Jag önskar att fler pågående folkmord, folkfördrivningar och massvåldtäkter också stoppades med vapen och inte bara tomt passivt icke-förändrande diplomatiskt prat. Jag anser att det stora problemet i global politik inte är att omvärlden ingriper för ofta utan alldeles för sällan när blodiga konflikter pågår mitt framför ögonen på oss.
Folkmordet i Darfur som ännu pågår, folkmordet i Rwanda 1994 då nästan en miljon blev slaktade med macheteknivar under 100 dagar eller Srebrenica där tusentals män dödades 1995 eller Halabja 1988 då Saddam Hussein gasade ihjäl 5 000 kurder är en skam för mänskligheten.
Världens demokratier behöver vapen för att försvara sig, också Sverige med sin vapenindustri. Men med detta följer ett moraliskt ansvar och etiska principer som lyser med sin frånvaro i dagens svenska vapenexport. Pengarna och Sveriges intressen styr på bekostnad av världens ofria och förtryckta folk.
På tio i topp listan över Sveriges största vapenexportländer ser vi exempel efter exempel på diktaturstater, där allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.
Vad sägs om Bahrain?
Människorättsorganisationerna skriver: Tortyr och annan grym och omänsklig behandling och utbredd straffrihet för förövare.
Sverige säljer: Pansarvärnsvapen med mera för 30 miljoner kronor.
Eller kanske Pakistan? Militärdiktaturen som drabbades av en fruktansvärd jordbävning och där folket just nu fryser och svälter ihjäl i bergen.
Människorättsorganisationerna skriver: Grava systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter: dödsfall i häkte, utomrättsliga avrättningar, mord och andra övergrepp riktade mot minoritetsgrupper, tortyr och annan grym och omänsklig behandling, godtyckliga fängslanden i samband med »kriget mot terrorismen« och straffrihet.
Sverige säljer: Delar till torpeder med mera för 37 miljoner kronor. Totalt 8,3 miljarder kronor.
Eller förstås Saudiarabien!
Människorättsorganisationerna skriver: Saudiarabien har vare sig demokratiska val eller religionsfrihet. Kvinnor är förvägrade grundläggande mänskliga rättigheter. Politiska partier är förbjudna, demonstrationer olagliga. Det är förbjudet i lag att kritisera islam eller kungafamiljen. 73 dödsdömda har redan avrättats i år. Dödsdömda halshuggs ofta offentligt med svärd - tortyr, piskning och stympningar är vardag. Enligt Freedom House har inte situationen för mänskliga rättigheter förbättrats de senaste tio åren. Saudiarabien ligger i samma kategori av ofrihet som kommunistiska och religiöst fundamentalistiska stater som Kuba, Kina, Nordkorea, Iran och Laos.
Demokratin Sverige och diktaturen Saudiarabien inledde ett långtgående militärt samarbete hösten 2005.
Nu diskuteras omfattande militärt samarbete med diktaturen Förenade Arabemiraten.
Häromåret släpptes vapenutredningen (KrUt). Flera remissorgan, som Svenska Kyrkan, Sveriges Kristna Råd och Sida kritiserade utredningen för att värderingsfrågor och etiska aspekter lyste med sin frånvaro i utredningen. Demokrati och mänskliga rättigheter borde väga tungt när vårt land antar en ny strategi för vapenexport. KrUt hamnade i en skrivbordslåda på departementet medan upplösningen av svensk vapenexportpolitik fortsätter oförtrutet.
Bahrain behöver demokrati. Pakistan behöver demokrati.
Saudiarabien behöver demokrati. Förenade Arabemiraten behöver demokrati.
Framförallt behöver de inte svenska vapen.
Birgitta Ohlsson,
riksdagsledamot (fp)
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot