Det är snart 35 år sedan min familj flyttade till Sverige. Jag vågar hävda att vi numera är ganska integrerade och har funnit en tillvaro i ett nytt land. Vår familj har gjort en resa som inte alltid har varit lätt men idag är alla ganska nöjda med hur livet har artat sig. Vi har alla mött Sverige och nya bekantskaper med olika inställning och temperament men ingen känner sig längre som ett främmande element i det större sammanhanget i vårt land.
Det svenska språket är mitt arbetsredskap och mina barn har en svensk far så jag är insyltad på alla sätt. Men det är några saker som förblir ett enigma för mig. Här ber jag läsaren att sätta på humorfrekvensen.
Hur kommer det sig att svensken, framförallt i Stockholm, som numera har lärt sig att pussas på kinder och krama vänner ryggar för fysisk beröring och tilltal av främmande människor. Så länge alla är nyktra. Man ska inte sätta sig bredvid en svensk om det finns lediga säten på bussen. I samtal med ytligt bekanta ska man vara noga med att hålla sig på ett lagom avstånd så att man inte inkräktar på svenskens integritet. Man ska inte tala för högt och definitivt inte stå för nära arbetskollegor. Om man inte vill uppfattas som skogstokig så att säga.
Så långt hänger jag med men läsaren får ursäkta en nykomling, hur kommer det sig då att "fem-i-tre-ragget" är ett vedertaget begrepp? Att det hör till det mest normala att berusad följa med en främmande man eller kvinna hem för sex? Kan det vara alkoholen som är legitimiteten? Man löper trots allt mindre risk för att råka illa ut eller smittas av någon könssjukdom av sina medpassagerare på bussen än hemma med en vilt främmande karl.
Förstå mig rätt, jag vill inte moralisera och min enda invändning mot att kärlekskranka människor söker sällskap är mot dem som inte använder skydd. Som liberal är jag nöjd så länge alla inblandade är vuxna människor som frivilligt deltar i akten. Men det är lite svårbegripligt för mig som kommer från en kultur där alla kramar alla och där fysisk närhet är en naturlig del i samtalet och relationerna.
Jovisst har vissa av oss en benägenhet att hedersmörda våra flickor som går för långt och har sex med andra än sin av föräldrarna utvalda make. Vi skiljer på fysisk kontakt mellan män och kvinnor. Men i ett land där fysisk närhet framstår som det mest naturliga är det ett etikettsbrott att inte fylla ut alla tomma rader på bussen. Vi lever i ett land där ensamhet är ett stort problem som bara tillåts botas på fyllan.
Käre läsare, jag tar mig rätten att ställa de frågor som bara utomstående törs eller tillåts ställas. Vi har det mesta en människa kan begära av sitt samhälle. Tak över huvudet, mat för dagen, säkerhet och de friheter som definierar en demokrati. Låt oss gemensamt göra ett försök att minska den ensamhet som under varje nationell högtid och lov ökar självmordsfrekvensen. Tänk vilket under det hade gjort för integrationen om vi alla var mer generösa med att bjuda hem grannar. Lite människokontakt är trots allt inte så farligt.