Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg leddes förra veckan till slaktbänken i SVT Debatt eftersom han har accepterat ett heltidsuppdrag för vilket han erhåller ett månatligt arvode på 68 500 kronor. Men jämförelsen mellan hans och andra ordförandes arvode är som att jämföra äpplen och päron, och därefter komma till slutsatsen att äpplet är för runt och rött.
I många fall har ideella organisationer en styrelse där uppdraget är möjligt att utföra på fritiden. Röda Korset har istället valt att göra ordförandeskapet till ett arvoderat heltidsuppdrag . Man ska också veta att de jämförelser som görs kring ersättningar inte tar hänsyn till att jämförelsen sker mellan mycket olika organisationer och stiftelser som bland annat har alltifrån 10 till 450 anställda.
Sigfrid Deminger, pastor i Missionskyrkan, satt i tv. Han har erbjudit sig att göra samma arbete som Bengt Westerberg för 5 000 kronor i månaden. Antingen förutsätter man att Deminger är ärlig i sitt uppsåt, och då bör hans erbjudande nogsamt beaktas. Han har uppenbarligen ekonomisk och praktisk möjlighet att ägna heltid åt Röda Korset och kan säkert vara till nytta, även om ordförandeposten just nu är upptagen.
Alternativt menar Deminger inte allvar, utan söker bara sensationseffekt. Man kan möjligen ana att så är fallet eftersom han motiverade nivån 5 000 med att det bara var en tillfällighet. I så fall bör han be hela insamlingssektorn om ursäkt, eftersom den typen av oseriösa slängar bara bidrar till att skapa en negativ bild av den som helhet.
Affärsmannen Roger Akelius har publikt poängterat att han skänkt pengar till SOS Barnbyar istället för Röda Korset enbart på grund av ordförandes arvode. Man kan tycka att Akelius som van att bedöma affärers hållbarhet skulle ha gjort en mer holistisk jämförelse mellan de, båda hedervärda organisationer som han vägde emellan.
Genom att titta på hur stor del av de insamlade medlen som når fram till ändamålet kan man få en uppfattning om hur väl organisationen lyckas med sin struktur, ledning och administration. Och då kan konstateras att Röda Korset trots, eller kanske på grund av att de har en heltidsarvoderad styrelseordförande, förmår bättre.
Det är möjligt att Röda Korset rättar in sig i ledet och avskaffar funktionen arbetande styrelseordförande, och istället fördelar ut arbetsuppgifterna genom att lösa somligt ideellt . Fast organisering av sådana insatser kostar också pengar, liksom att köpa in konsulthjälp eller anställa fler. Men ingen ska inbilla sig att det kostar mindre. Och då är frågan vad Deminger, Akelius och de andra som nu pekar finger tycker sig ha vunnit.