Krönika av Dilsa Demirbag-Sten
Det råder ekonomisk kris i Europa och några länder har drabbats mycket svårt. Grekland har en tuff tid framför sig och det kommer att krävas enorma ansträngningar av grekerna för att få landet på fötter. Spanien och Portugal verkar vara näst på tur men jag lämnar med varm han till ekonomerna att föreslå åtgärder.
I Sverige har vi, tack vare en ansvarsfull finanspolitik lyckats stå emot den kris som skakat om hela Europa. Just nu jobbar svensken hårt. Det är medborgarnas syn på arbete och politikernas förmåga att samla och mobilisera befolkningen för att lyfta landet ur svackan som är den avgörande faktorn i en recession. Amerikanerna som inte har samma socialförsäkringssystem som Sverige har röstat fram en president som konstaterade att "Yes we can!" och uppmanar alla att ta sitt ansvar för att ta ur USA ur en svår kris. Det kommer att krävas enormt mycket arbete och ihärdighet av den amerikanska befolkningen men jag är övertygad om att de kommer att lyckas.
Synen på arbete som något man söker sig till, och inte skänks, och som alla måste utföra för att överleva är en drivande motor i uppbyggnaden av en stark ekonomi. Om en amerikan i Chicago, som tjänar en halv miljon om året, förlorar sitt arbete så är hon beredd att ta sitt hem och sina barn och flytta till Texas för att arbeta för halva lönen. Nu förespråkar jag inte att vi ska montera ner välfärdsystemet, utan snarare påvisa hur olika syn på arbete får för konsekvenser.
Stockholmare har länge betalat för att underhålla Norrland. Medan många röster högljutt kräver av invandrare att de ska söka sig dit där det finns arbete, har ännu ingen svensk politiker riktigt vågat tydligt säga detsamma till de norrlänningar som sturskt meddelar att "vi flytt int´!". Glesbygdspolitiken är kostsam och föga konstruktiv och verkar inte ge frukt trots alla ansträngningar för att skapa arbetstillfällen i norra delen av vårt land. Det kanske är dags nu att satsa pengarna där möjligheterna och respekten för arbetet är starkare.
För att vi ska fortsätta stå starka i ekonomiska kriser krävs det av varje svensk att hon eller han är villig att arbeta och ta sitt ansvar för att bygga upp samhället. Det bör påpekas att de flesta norrlänningar är mycket hårt arbetande människor som utan att gnälla inte sällan reser långa avstånd för att försörja sina familjer. Men hur länge ska vi bedriva en glesbygdspolitik som tar resurser som skulle kunna användas mycket mer samhällseffektivt, för att en liten grupp människor vägrar lämna sina hemtrakter? Samtidigt som andra lämnar familj och hemländer tusentals mil bort för att jobba hårt och ge sina barn en bättre framtid. Synen på arbete som den viktigaste grunden till samhällsgemenskap och inkomst måste återupprättas.