I veckan såg jag pjäsen Ännu mer om alla vi MVG- och ADHD-barn i Bullerbyn på Ung Scen/Öst i Linköping (Corren skrev inför premiären 3/3 och recenserade 5/3). Pjäsen är en musikteaterkomedi om dagens svenska skola. En mer korrekt beskrivning vore dock en musikteaterkomedi mot dagens svenska skola.
Publiken får följa eleverna i klass 8B i Bullerbyskolan som samtliga är offer för en omänsklig skola. Manusförfattarna hymlar på intet sätt om pjäsens marxistiska budskap. Manusförfattaren Malin Axelsson skriver till exempel i programbladet att "den nya skolan delar som på 50-talet in barn i hierarkier, besatt av nationell nytta och mätbara resultat".
Ingen mår bra i dagens skola; inte duktiga MVG-Kerstin som stressas över ett VG i musik; inte ADHD-Lasse som i själva verket är smartast av alla men som inte passar in; och inte heller den outbildade, schyssta musikläraren Johnny som egentligen inte vill sätta betyg på eleverna men är så illa tvungen. I dessa stereotyper finns flera sanningskorn - många tjejer känner säkert igen sig i MVG-Kerstins situation och visst har skolan svårighet att anpassa sig till elever som ADHD-Lasse.
Tyvärr har manusförfattarna fallit pladask för, en del rätt obehagliga, vänsterklyschor som gör det svårt att betrakta kritiken som ett seriöst inlägg i den pågående skoldebatten. Ett exempel är när MVG-Kerstins mormorsmor på hysterisk tysk accent förfärar sig över dagens mesiga skola, men som i alla fall blivit bättre "sedan Fredrik tog över". Visst, det är en komisk överdrift. Men budskapet bakom - att de som sympatiserar med regeringens skolpolitik är nazister - är inte lika kul.
Som kontrast till pjäsens budskap kan nämnas SVT-serien Klass 9A där pedagogerna i stället kämpar för att eleverna ska förbättra sina mätbara resultat. I måndags fick vi exempelvis se hur Amina - en före detta IG-elev - fick MVG på sitt fysikprov. Hennes annars så buttra ansikte lyste i kapp med lärarnas. Aminas familj köpte tårta för att fira förändringen som skett med hela Aminas personlighet: Det kallas självförtroende och kan uppenbarligen skapas av mätbara resultat.
Men enligt Ännu mer om alla vi MVG- och ADHD-barn i Bullerbyn är de bara bullshit och förstör barns kreativitet och kritiska tankeförmåga. Marxistvänstern har ännu en gång satt likhetstecken mellan jämlikhet och likformighet, och mot allt annat ska det revolteras.
Något alternativ till den skola vi har i dag erbjuder inte pjäsen. Som ofta är det lättare att kritisera och ställa frågor, än att svara på dem. Och den vänsterklyscha som avslutar pjäsen - att den hårda och kalla svenska skolan och ja, hela skitsamhället - är kapitalismens fel, räcker inte i verkligheten utanför teaterns dörrar. Det duger knappast ens som värdig avslutning till en annars underhållande pjäs, även för en borgerlig publik.
Krönika av Maria Björk Hummelgren