Stenarnas berättelser om de fallna bekräftar ett återkommande mönster i arbetsdelningen mellan män och kvinnor i de flesta samhällen genom historien. För sin överlevnad behöver samhällen också individer som tar stora risker och gör farliga saker. Alla kända samhällen har främst sporrat män till sådant.
Man kan säga att den kulturella egenheten att använda sig av män som risktagare har varit mer konkurrenskraftig, eftersom det är mindre besvärligt för ett samhälle att säkerställa frambringandet av nästa generation om det förlorar en del av sina fertila män, än om det förlorar en lika stor, eller till och med mindre, del av sina fertila kvinnor. I den mån det funnits samhällen med krigarkvinnor, har de inte överlevt.
I det perspektivet har män varit förbrukningsvaror. Den klassiska räddningsprincipen barn och kvinnor först har etablerats utifrån detta synsätt.
Risktagare har dock belönats. "De for manligen/fjärran efter guld" som inskriptionen på en annan berömd runsten, Gripsholmsstenen, lyder. Och härav att män är överrepresenterade i toppositioner i varje samhälle, i enlighet med de värderingsnormer som där råder.
Kravet har varit beredvillighet till uppoffringar och ibland stora sådana. Gripsholmsstenen berättar även: "De dog söderut i Särkland". Misslyckandets pris har varit och är fortfarande högt. Män är också överrepresenterade på samhällets botten, i fängelser, bland hemlösa, i arbetsplatsolyckor och bland dödade i krig eller under våldsamma omständigheter. Och deras liv är kortare än kvinnors.
Det politiskt populära begreppet könsmaktsordning är därför obrukbart, eftersom det inte förmår fånga denna helhetsbild. Men en varning är befogad. Det går i dag inte att dra allt för stora växlar på den roll som samhällen tilldelat män och kvinnor genom historien.
De risker som ett samhälle måste utsätta sina medlemmar för i dag, för att säkra sitt fortbestånd, har minskat drastiskt genom moraliska och tekniska landvinningar. Då blir traditionella mönster om arbetsdelning mellan män och kvinnor ett hinder i mobiliseringen av ett samhälles fulla potential.
Samhällen som i dag hindrar kvinnor från att utföra sådant som tidigare förknippats med manligt risktagande eller typiska manliga sysslor, kommer oundvikligt att hamna på efterkälken relativt de samhällen som kan se till att både män och kvinnor, med minskat risktagande, kan komma till sin rätt.
Det är trösterikt att veta att de platser i världen där man fortfarande hindrar kvinnor från att studera, arbeta och att vara fullvärdiga medborgare inte bara är omoraliska samhällen - de är också dömda till undergång på grund av dålig konkurrensförmåga.