Det tankeväckande var inte de konkreta förslagen, utan det anslag som fanns i denna passus:
"Vi socialdemokrater har ibland varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Samhället ska skapa förutsättningar och möjligheter, men för att det ska fungera måste den enskilde ta sitt ansvar. Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt."
Här återknyter Löfven och Andersson till det försök till förändring som Mona Sahlin misslyckades med att lansera i sitt parti. Det handlar sålunda om socialdemokratins sätt att se på förhållandet mellan eget arbete och egen förkovran å ena sidan och en ansats som huvudsakligen går ut på att människor kräver rättigheter å den andra.
Och snarare borde termen vara återlansera, eftersom betoningen av det egna ansvaret har djupa rötter i svensk socialdemokrati med namn som Nils Karleby, Arthur Engberg, Axel Gjöres, Gillis Hammar, Nataneal Beskow, Odal Ottelin, Anders Örne med flera.
Nils Karleby, socialdemokratins främsta teoretiker på 1920-talet och redaktör för Tiden, skrev att ett samhälle, "i vilket individernas strävan att skapa det bästa möjliga ersattes av pappa statens patent, skulle snart bli ett fattigt parasitsamhälle". Karleby påpekade att det samhälle "som utan åtskillnad gåve alla lika, som icke på något sätt läte en överlägsen duglighet eller en överlägsen flit belönas, skulle korrumperas".
I samma anda framhöll Arthur Engberg, chefredaktör för Arbetet och utbildningsminister på 1930-talet, att ett folkstyre "där det saknas god medborgaranda och där det brister ifråga om personlig kunnighet, duglighet och ansvarskänsla, har ingen framtid".
Detta betonande av människans ansvar för sin framtid och sin utveckling, oavsett hur svåra förhållanden hon må komma från eller leva under, återfinns givetvis i andra historiska och kulturella sammanhang.
En av de sista svarta amerikanska politiska ledare som föddes som slav, Booker T. Washington, underströk i ett tal i Atlanta 1895, att svarta givetvis skulle ha rösträtt men att politisk agitation inte ensamt kunde vara deras räddning. Den svarta väljaren måste bortom rösträtten också kunna uppvisa "egendom, företagsamhet, skicklighet, ekonomi, intelligens och karaktär". Washington menade att de som "saknar fasta vanor, en fast bostad, en tid för att gå till sängs, eller för att gå upp på morgonen, för att gå till arbetet, saknar ordning, reda eller system för livets alla vanliga förehavanden" också saknar självkontroll och "några av civilisationens grundstenar".
Det återstår att se hur framgångsrik Stefan Löfven blir i att få sitt parti att åter anamma idén om den enskildes ansvar över sitt liv och förmår att göra konkret politik av dem. Lyckas han, finns det inte bara hopp för den svenska socialdemokratin framöver, utan också för Sverige.