Saker försvinner, dyker upp och försvinner igen. Verktyg som den lilla skruvmejslen, vitlökspressen -- vart tar dom vägen? Plötsligt äger man tre potatisskalare. Jag vet hur det går till. Även verktyg som språket kan komma på avvägar. Samtiden är så konstig att ett hederligt språk inte klarar av att skildra den. Tillvaron har ungefär samma djup som de skärmar där människan sitter fängslad och underhållen. Jag började skriva kåserier för 12 år sen. Då kunde man ironisera om mobiler och videoapparater, skämta om mekaniska telefoniströster som sa "tryck 1, 2 eller fyrkant för att komma hit eller dit". Nu jobbar Oppfinnar-Jocke för högtryck och ens kåseri är passé innan det hunnit i tryck. Stunden vi fruktat har kommit: Vi måste skiljas, ni och jag. Det mesta som kommer från naturen är färskvara -- även människor och relationer -- och vi har passerat bäst-före-datum. Äsch, jag bara larvar mej. Men ändå inte. Tidens tand har tillfälligt knaprat i sej denna tant. Visst går det att skriva om evigtmänskliga dilemmor -- de försvunna verktygen, exempelvis. Men genren kåseri på väg ut genom en bakdörr. Däremot skrivs det krönikor som aldrig förr (under min livstid, är bäst att tillägga!) och till och med tidningsfolk använder termerna synonymt. Men det finns en skillnad mellan kåseri och krönika, även om det är svårt att dra definitionerna ur rockärmen. Jag griper efter en av dom mer udda böckerna i mitt hem: Bra Böckers Lexikon, om någon minns? Dom där gröna? Jag äger bara ett enda band, det kom som bonus med nåt jag glömt, men till min lycka är det nr 14, KROP--LOO, så jag slår upp KRÖNIKA: "berättande historisk framställning med händelserna ordnade i kronologisk följd utan hänsyn till orsakssammanhang". Min intuition nickar: krönikor har jag sällan skrivit, vem har märkt nån kronologisk följd i mitt pladdrande? Under KÅSERI står: "lätt -- och helst -- spirituell framställning eller skildring, ofta över aktuella ämnen". Visserligen är detta exemplar av BBL från 1979, men några ord har kvar sin betydelse än i dag. Så har avsikten med denna spalt varit: att erbjuda lätta, spirituella (tja, man kanske inte lyckats jämt!) framställningar över aktuella ämnen -- vilket egentligen är samma sak som gamla ämnen. I "Vägen till Klockrike" säger någon "Alla verkliga nyheter är urgamla". Nej, här ska nu letas försvunna verktyg. Ofta är man för otålig och köper nya -- det är så man plötsligt sitter med tre av varje! Men om man lyfter bort skrymmande skräp, skal och tomma burkar, tar undan prylar av plast som propsar på plats -- då ligger verktygen därunder och väntar. Det var bara skiten som skymde sikten.
BIRGITTA HYBINETTE
Tidens tand