Aldrig är folk så ense som när det handlar om att kritisera andras tillkortakommanden. Svenskarna har en dokumenterad faiblesse för likhet, vilket bland andra etnologen Åke Daun visat i sin forskning. Det gör oss förmodligen mer tillgängliga för flockbeteenden i form av mobbar och drev.
Just nu slår det offentliga Sverige knut på sig självt för att klandra dem som har höga arbetsersättningar. Det finns förvisso tonartsskillnader i klagokören, och även ett rättmätigt utrymme för granskning av rimligheten i olika ersättningssystem för styrelser och företagsledningar - för dem som har en relation till dessa i rollen som ägare eller kunder, vill säga.
Tyvärr är det dock många som tar tillfället i akt att mer svepande ge uttryck för en syn på andra människor och deras drivkrafter som inte kan betecknas som annat än ren och skär opportunism. Sorgligt många medieaktörer tar den kortaste vägen och, i stället för att visa hur komplexa frågeställningarna kring lön och belöning i arbetslivet är, utnyttjar situationen för att bygga på den svenska avundsjukan.
Vad är "orimligt höga ersättningar"? Hur tänker "de som berikar sig själva", som en SVT-reporter uttryckte det i veckan? Ja, de tänker nog som folk gör mest. Det är få som har möjlighet att leva utan att lönearbeta. De allra flesta som uppbär lön strävar efter att få mer i takt med att deras kompetens gör att de presterar bättre och tillför arbetsgivaren ett större värde. När övergår en välkommen lönehöjning till att kvalificera mottagaren för epitetet "girig"? Var går gränsen i kronor?
En frågeställning som lyftes i en annan av SVT:s produktioner förra veckan var "vad gör de rika med alla pengar?". Den här typen av frågeställningar utelämnar väldigt mycket. Den tar inte hänsyn till mycket mer än det surmulna fönstertittandet på grannens nya bil. Kanske skulle vi ställa den frågan till alla som vecka efter vecka ägnar sig åt lotterier och spel - är det inte en akt av girighet? Vem sjutton vill bli miljonär - för är inte det girigt så säg; om man redan har så man klarar sig, vad ska man göra med alla pengarna?
Greed is good. Gordon Gekkos famösa tal i filmen Wall Street från 1987 handlar om viljan att ha mer: "Girighet - i brist på ett bättre ord - är bra. Girighet är rätt. Girighet fungerar. (...) Girighet, i alla sina former - livsbegär, pengabegär, kärleksbegär, kunskapsbegär - har varit drivkraften i allt mänskligt framåtskridande".
Gekko är en karikatyr, skrupelfri och kriminell. Men hans resonemang om girighet - i brist på ett bättre ord - bär på en insikt om att vi människor vill ha mer - och det handlar som sagt inte bara om pengar. Det är dessutom förmodligen få som känner en önskan efter pengar för pengarnas egen skull. De flesta bär på drömmar som pengar kan bidra till att förverkliga - en drömresa, en renovering av bostaden eller kanske en gåva till någon som står nära. Den som är beredd att förakta andra människors önskan efter mer pengar gör sig samtidigt skyldig till att sätta sig till doms över deras drömmar. Girighet räknas till en av de sju dödssynderna. Men så gör även avund, vrede och högmod.
Tove Lifvendahl