Under midsommarhelgen går ett plan från Kiev till Stockholm. Ett gäng svenska män i fyrtioårsåldern utmärker sig redan på Borispol flygplats. De talar om åtskilliga dagars festande. En av dem som sitter på en gångplats ombord har byggt sina muskler hårt, är solariebränd, har stort armbandsur och kortkorta shorts. Bredvid honom sitter en knappt tonårig flicka och vid fönstret en kvinna i övre 30-årsåldern.
Han inleder snabbt konversation med kvinnan, frågar vad hon ska göra i Sverige. Hon behärskar svenska hyggligt och redogör för sitt resmål; hon är på väg för att flytta till en man som har en hög position i samhället. Han frågar "är det för pengar eller kärlek?". Därefter ifrågasätter han hennes val: "det kan inte vara någon som är bra på att älska, ha, ha".
Man kunde ha förväntat sig att konversationen skulle ha tagit slut där. Dessa minuters samtal som med råge övertrasserade alla konvenanskrav för samtal med en främling. Men hon ler och han fortsätter. Han öppnar ett par öl, berättar att han har två äktenskap bakom sig. Att den senaste exfrun har klagat i efterhand för att han inte tillräckligt ofta givit henne oralsex och tagit henne bakifrån. Hon ler och lyssnar.
Han fortsätter att tala om sex, och nu upptäcker flera av hans kompisar att något är på gång. De kommer dit för att betrakta och delta. Till slut är hon omgärdad av fyra män som berättar för henne hur de skulle vilja ha sex med henne. Hon ler. Det är ett vackert, blitt leende, och hon ser förtjust på dem, men allra mest på mannen med de korta shortsen.
Efter ett tag flyttar flickan som knappt är tonåring och sätter sig på ett ledigt säte. En av männen som står upp mäter hennes kanske elva-tolvåriga kropp uppifrån och ner med granskande blick, lyfter ögonbrynet och utbyter ett menande leende med en av sina kamrater.
Nu sitter de två bredvid varandra; han har flyttat in på mittensätet och fortsätter konversera. Han säger att han är en bra man, en intressant person. Duktig och framgångsrik. Han jobbar med ergonomi. Och han är övertygad om att hennes son skulle bli förtjust i honom om de träffades.
Han föreslår att de ska "ha det trevligt". Det vore en sådan bra idé, han tycker att hon är en så trevlig person som han är så glad över att ha träffat. Han föreslår att de ska ta in på Grand Hotell - skulle hon vilja det? - och äta "sån där gourmetmat" och "bara ha det trevligt hela kvällen". Hon invänder att hon har en bokad tågresa. Han föreslår att hon ska säga att flyget var försenat, att hon kan åka imorgon i stället.
Nu håller de varandras händer. Fingrarna flätas mot varandra och hon ser uppriktigt förälskad ut. Han lägger sin lediga hand över skrevet. Ibland lyfter han den för att stryka henne över armen. Han fortsätter tala om att hon måste stanna med honom - han behöver inte åka hem än utan kan vänta till i morgon, nu måste de ha trevligt tillsammans. "Vi kan hyra sviten om det är det du vill". Men han berättar också att han vet en lägenhet i en förort som också är bra. Han böjer sig fram och pussar henne på munnen.
Hans kompisar väntar vid bagagebandet. De två kommer gående tillsammans. Han känner att de är imponerade; flinar nöjt. "Ja, vi ska ha det trevligt. Vad ska ni göra?" Han skrattar högt. Han kör bagagevagnen där han redan lastat hennes omfattande bagage, ett flyttlass för en som ska påbörja ett nytt liv. Hon ler fortfarande.
Tove Lifvendahl
Kommunikationschef för Svenskt Näringsliv