Anna Ankas övertagande av den offentliga scenen i Sverige har skapat diskussioner i hemmen, på bussar, frisersalonger och runt fikaborden. Varför? För att hon kort och gott är vad tv-programmet Svenska Hollywoodfruar förmedlar - en rich bitch? Så enkelt är det inte.
Anna Anka provocerar av många skäl. Hon är lyxhustru. Lever i sus och dus. Lever av sin mans tillgångar. "Det är ju nästan som prostitution" sa någon. Som förutsatte att kärleken inte var på riktigt - eller kanske tycker att man bör avstå relationen i det fall ens tilltänkta partner är för rik.
Men det är många som väljer att leva i relationer som är långt ifrån jämlika - socialt, ekonomiskt, maktmässigt. En väninna lever i en relation som är destruktiv och inrymmer stora mått alkohol och dåligt omdöme. Men hon stannar - uttryckligen av ekonomiska skäl. Hon och hennes barn skulle annars tvingas till socialen för hjälp.
Anna Ankas uttryckta syn på sin roll som hustru, att hon som kvinna har en plikt att behaga mannen eller eljest får skylla sig själv om han är otrogen är ett helt väsensfrämmande synsätt i det moderna Sverige. Eller? Några rubriker som jag har noterat på omslaget av käcka tjejtidningar den senaste tiden: "Så gör du honom till KUNG i sängen" och "Hjälp, har han tröttnat på mig? Gör testet!" och "Så håller du kärleken vid liv och får honom att bli galen av åtrå". Dessa dukkehjemsbudskap säljs varje vecka utan några större invändningar från dem som vill lyncha Anna Anka.
Och nej, det är inte bara kommersiella aktörer inom tv- och tidningsvärlden som glamouriserar livet som självupptagen spenderita. Täby kommun försökte i maj i år locka 11-13-åringar att delta i det alternativa kollot Girl and the city med pockande lockrop: En vecka med hejdlöst frossande i mode och cityliv, vi besöker NK, Östermalm, går på spa, gör färganalys och dricker latte varje dag.
Drömmen om Anna Anka delas av många, många - både män och kvinnor. Därför blir hennes platstagande i tv-rutan hemma i vardagsrummet så provocerande - för den här kvinnan är inte bara skamlös nog att visa upp sig i all sin rikedom och guldkantade tillvaro - hon har dessutom mage att stå för det och därtill ha en massa åsikter om hur andra lever sina (svenska) liv.
Personanalyserna har varit många - alltifrån hon-vill-att-vi-ska-tro-att-hon-är-dum-och-blond-men-hon-är-i-själva-verket-ett-medvetet-pr-geni (Lex Silvstedt) till den klassiska Jante: Underklassen har fått ett nytt ansikte, om än i Prada. (Budskap: Bliv vid din läst. Lever du av din mans pengar är du underklass. Du kanske känner dig nöjd med ditt liv, men du ska veta att du inte är något.)
Men analysen kanske ska riktas åt andra hållet? En klok person konstaterade att om det inte funnits en tillstymmelse av sanning i det hon sa skulle det aldrig ha blivit ett sådant ståhej. Så är det. Vi kan med alla superlativ vi kan hitta på fördöma hennes val och åsikter, men tänk ändå att det är så många som känner sig manade att göra det.