Tove Lifvendahl: Osvenska restaurangkök

Den skotsk-brittiske stjärnbeströdde kocken Gordon Ramsay är inte bara en framgångsrik entreprenör (fast i Sverige fokuserar vi gärna på om han stänger en restaurang i stället för att imponeras av de 20-30 andra) utan också underhållande pedagog. Hans tv-program Hell?s Kitchen och Kitchen Nightmares brukar jag följa med stor behållning och konstaterar att de svenska efterföljarna aldrig känns lika trovärdiga - de ger lite samma pinsamhetskänsla som den låtsasengelska de flesta av oss har använt i unga år.

Linköping2009-06-25 01:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag sitter och försöker komma på vad som skorrar falskt och inser att hela det moraliska fundamentet som Ramsay bygger sin framgång på och avkräver sina elever är djupt osvenskt. Eller - fel - en gång har man nog kunnat kalla det svenskt men i vår nutida kontext skär det sig helt enkelt.

"Den elake kocken" är en järnhand i en stålvante. Upprörda svenska tittare skriver insändare om hans oborstade språkbruk (överrepresentation av ordet "fuck" får nog medges) och råa utskällningar av deltagare i programmen. Det skulle inte förvåna mig om någon försökt att ställa någon diagnos på honom på grund av hans (tevemässiga) vana att säga det han tänker; "du är kass", "jag kommer att hålla koll på dig - vet du varför? - jag vill att du försvinner", "det är så jävla dåligt".

Ovant, får man säga, men grunden i budskapet är en mästares råd till sina lärjungar - "du måste anstränga dig, jobba hårt, och blir det inte tillräckligt bra får du ägna dig åt något annat". Det borde fler säga till svenska ungdomar. "Sluta klaga på andra och se i stället till att jobba häcken av dig för att nå dit du vill."

Det varnande exemplet finns i Ramsays "mardrömskök", där tragedier kan uppstå på grund av oansvariga, inkompetenta och lättjefulla restaurangägare som tagit sig vatten över huvudet eller struntat i sina åtaganden - och det blir tydligt att en människa inte är en ö - hennes lyckanden och misslyckanden påverkar även hennes omgivning.

I tävlingen Hell?s Kitchen visas både misslyckanden och framgång. Några få kommer till final och har chansen att få en dröm uppfylld: Att få möjlighet att driva en egen restaurang. Men åtskilliga kockar tvingas med järnhanden i nackskinnet erkänna att deras talang inte kommer till sin rätt bäst i ett restaurangkök.

I "mellanmjölkens land" är det här inte riktigt funkis. Jag läste för någon dryg månad sedan att regeringens Globaliseringsråd efter två år, åtskilliga underlagsrapporter, rådsrapporter, myndighetsrapporter och arbetspapper och gud vet hur mycket spenderade skattepengar, avlämnat slutrapport. Innehållet sammanfattades i feta rubriker i morgontidningen: "Inkompetens ska kunna leda till uppsägning". Chockerande. Only in Sweden.

LO:s sommarkampanjer mot unga brukar varna för kontakten med krögare; man ska kräva fullt betalt från den minut man sätter foten i ett restaurangkök. Själv har jag provjobbat utan betalning åtskilliga gånger på restauranger - min och deras tid betraktade jag som en gemensam investering. Och precis som i Ramsays program visade det sig att tillräcklig kompetens eller goda anlag för uppgiften kombinerat med viljan att jobba hårt lönar sig.

Tove Lifvendahl

Läs mer om