Jag har just ansökt om att bli medlem i Röda Korset. Det är förmodligen den hjälpverksamhet som har funnits i mitt medvetande längst. Mormor, som var en trogen själ i den lokala Röda Kors-kretsen, brukade alltid dekorera julklapparna med organisationens julklappsadresser. Jag tyckte att de var de finaste adresserna, med stora röda lacksigill i varje hörn och med vackert tecknade motiv.
När jag blev lite äldre frågade jag henne vart hon köpte dem och då fick jag reda på sambandet mellan de självhäftande lapparna och de grytlappar hon virkade, sockor som stickades och kakor som bakades för att säljas på torget i Bollnäs till förmån för Röda Korsets verksamhet i olika delar av världen.
Och ju mer jag tagit del av information om vad organisationen gör, desto mer har de där julklappsadresserna kommit att betyda. Trots omöjligheten att göra statistik av ökad känsla av värdighet, eller det absurda i att med diagram och staplar försöka mäta vinsten av en utebliven väpnad konflikt, en ej genomförd våldtäkt eller ett icke utsvultet barn, är siffrorna på internetbanken ett kvitto på en medmänsklighet jag tycker är central. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något; och för mig vore ett medlemskap i Röda Korset (liksom det jag har i Stadsmissionen) ett kvitto på att jag stöttar andra människor som i detta nu ser till att arbeta för att göra världen bättre. Ett kvitto (av många tänkbara) på ansvaret som världsmedborgare.
Röda Korset har emellertid nyligen varit utsatt för bedrägeri, och det av ingen mindre än en person som funnits inuti organisationens centrum med besuttet förtroende och betydelsefull post. Det rör sig om miljonbelopp som förskingrats (och jag kan inte låta bli att fundera på hur förfärligt många virkade grytlappar och omsorgsfullt paketerade bullpåsar det motsvarar).
Kriminologen Jerzy Sarnecki uttalade sig i samband med skriverierna om bedrägeriet att välgörenhetsorganisationer är enkla måltavlor. Många små summor som sammanlagt blir stora belopp passerar, kontrollen är inte lika stark som hos bankerna, enskilda personer kan falla för frestelsen utan att ha haft den avsikten när de sökte sig dit.
Här finns en hemläxa för svenska ideella hjälporganisationer att göra. Här duger inte att enbart ha de bästa intentioner. Nej, en krass bäst i klassen-inställning (som i mångt och mycket strider mot den rätt mysiga vi vill ju alla så gott-känsla som lätt präglar möten mellan engagerade i ideell hjälpverksamhet) är vad som behövs. Hur få det mest trovärdiga systemet för att hantera pengar? Hur bli marknadsledande på controller-funktionen?
Det kommer förmodligen alltid att finnas människor som sviker åtaganden och förtroenden. Det är beklagligt, men ofta reparabelt. Pengar kan betalas tillbaka, rättssystemet kan straffa handlingarna med erforderliga konsekvenser. Men irreparabelt vore om andra till följd av det som hänt lät bli att fortsätta stödja Röda Korsets verksamhet. Det skulle vara det stora sveket. Om något som har varit värt att stödja tidigare nu inte bedöms värt vatten på grund av några människors felgöranden, har givaren missat något väsentligt. Jag vet i alla fall vilka julklappsadresser jag kommer att använda på julklapparna i år.
Tove Lifvendahl
Kommunikationschef på Svenskt Näringsliv