"Bara kvinnor ska äga och tjäna pengar på det här", uppger grundaren och ägaren av alla A-aktier, Margaretha Lindbäck Hansson, som anledningen till det uttalade målet att inte börsnotera företaget.
Det finns ett uttalat politiskt syfte med sajten: "Vår mission är att förändra världen genom att göra affärer med kvinnor. När kvinnors ekonomi stärks, ökar också deras makt och inflytande. Förr sa vi att det privata är politiskt - nu vet vi att även marknaden är politisk."
Om detta är en god affärsidé kan ingen säga - det lär snabbt visa sig. Att koppla ihop affärer med inslag av välgörenhet gör allt fler, så Sisbiz stiftelsekoppling och lånemodell ligger i tiden. Och att en kvinnas makt och inflytande över sitt eget liv ökar när hon har ett större ekonomiskt utrymme lär ingen argumentera emot. Men initiativet Sisbiz är inte helt oproblematiskt för den som strävar efter ett jämställt samhälle (och då tänker jag inte på att de medvetet kommer bidra till att bibehålla könsobalansen i börsnoterade bolagsstyrelser). Grupptänkande är nämligen alltid en tämligen knivig konstruktion, som riskerar att bumeranga tillbaka med avsevärd styrka.
De flesta torde hålla med om att brist på jämställdhet är en fråga om attityder, kunskap och fördomar. Dessa komponenter reproduceras ständigt i ett samhälle och i samspelet mellan medborgarna kan de förbli de samma eller förändras.
Någon bloggare konstaterade att en Brobiz inte hade passerat på samma sätt som Sisbiz. Förmodligen hade den grundaren inte fått en ofarlig intervju om entreprenörskap utan en tuff utfrågning om huruvida detta inte skulle skapa motsättningar. En Whitebiz hade förstås utlöst ett ramaskri - "vår mission är att förändra världen genom att göra affärer med vita" - medan en Blackbiz eller Blattebiz förmodligen hade fått samma mottagande som kvinnosajten.
Jag förstår så väl tanken bakom, och viljan att förändra. Insikterna om hur olika förutsättningarna kan se ut. Men det problematiska vilar i att så länge en (egen- eller av andra utnämnd) grupp som anses vara underlägsen en annan grupp agerar utifrån den rollen så reproduceras den och därmed ökar sannolikheten att attityderna och fördomarna förblir konstanta.
Argumenten att jämna ut spelplanen, kompensera för tidigare särbehandling av den andra gruppen och att uppnå revansch är förledande. Det kanske låter bra, men innebär i sig en fortsättning på det grupptänkande som alltid, alltid reducerar individen och i slutändan innebär att man bedöms på andra grunder än ens unika jag. Man blir först och främst en representant för faktorer som man själv inte kan påverka - ålder, kön, hudfärg.
Uthålligheten och kvaliteten i marknadsanalysen för Sisbiz lär som sagt var visa sig tämligen snart. Om någon blir rik på idén är det bara att gratulera. Entreprenöriellt och djärvt är det utan tvekan. Men för landets feminister och jämställdhetsivrare är Sisbiz ett nederlag.
Tove Lifvendahl
Tove Lifvendahl är kommunikationschef på Svenskt Näringsliv